Uppsatsen är en kvalitativ textanalys där jag undersöker hur begreppet historiemedvetande används och framställs utifrån Lgy11:s styrdokument i förhållande till historieämnets syfte och mål. Den forskning som jag vävt in och använt mig av i undersökningen är hämtad från olika historiedidaktiker runt om i världen. Jag har utgått från Andreas Körber och FUER-gruppens modell ”Historiskt tänkande” som teoretisk utgångspunkt när jag undersökt följande frågeställningar: Hur förklarar Lgy11 begreppet historiemedvetande i historieämnets syfte, skolverkets kommentarmaterial och begreppsförklaringar utifrån modellen historiskt tänkande. Hur legitimerar styrdokumenten att elever ska utveckla sitt historiemedvetande inom historieämnet samt hur skolverkets definition av begreppet historiemedvetande förhåller sig gentemot den historiedidaktiska debatten. Undersökningens slutsatser är att begreppet historiemedvetandes definition fortfarande inte är klarlagd men att den breda definitionen passar väl i ett skolsammanhang. Körbers modell belyser fyra kompetenser vilka måste erhållas för att utveckla en individs historiemedvetande. Dessa kompetenser hittas i historieämnets olika kunskapsformer vilka ska utvecklas genom undervisningen. Därmed är styrdokumenten för historia väl anpassade för att låta eleven utveckla ett historiemedvetande. Historiemedvetandets integrering i undervisningen legitimeras förutom att verka insiktsskapande, bland annat genom skolverkets intention att låta eleverna utveckla sin identitet, värden, normer och skapa en meningsskapande förmåga.