Denna studie undersöker läsbarheten i ledargenren i morgontidningarna DN och SvD med hjälp av läsbarhetsfaktorerna; meningslängd, bisatsfrekvens, personliga pronomen och personord, LIX samt OVIX. Hypotesen som prövas i uppsatsen är att ledargenren, liksom skriftspråket i allmänhet, har gått mot ett allt ”enklare” och mer läsbart språk med mer inslag av talspråklighet. En annan hypotes är att DN som är en liberal tidning har ett enklare språk än SvD som är konservativ/moderat. Materialet består av sammanlagt 12 ledartexter från åren 2004, 2008 och 2012. Undersökningen är av kvantitativ natur och resultatet relateras till tidigare undersökningar om ledargenren.

    Undersökningens resultat ger stöd åt ovanstående hypoteser, då läsbarhetsfaktorerna visar på att ledargenren har fått ett mer läsbart skriftspråk, samt att DN är den tidning med mest läsbara ledare. Trots att ledargenren har blivit enklare, är den fortfarande en svår genre att läsa i förhållande till de flesta andra genrer. Ledargenren visar således även en hög skriftspråklighet.