I kapitlet diskuteras hur dagens läroböcker i historieämnet framställer en historieskrivning som  utesluter kvinnor och reproducerar historien ur ett manligt perspektiv. En historia  som enbart består av manliga aktörer skapar obalans i genusordningen och pekar på fortsatt bristande jämställdhet. Artikeln belyser hur kvinnor under 1900-talets två första decennier dels agerade på manligt dominerade arenor, dels hur de presenterade och synliggjorde kvinnors delaktighet på dessa arenor.  I fokus står en grupp kvinnor som genom att organisera sig i en kvinnlig, kristen nykterhetsorganisation Vita Bandet kunde agera på annars helt manliga fält.  Vitbandisterna motsatte sig  den samtida dominerande genusordningen både inom det poltiska och det kulturella fältet. De skapade egna organ för att synas och höras, och de skapade nya fora för den politiska debatten. De motsatte sig bilden av kvinnor som passiva objekt och synliggjorde och hyllade kvinnors aktiva deltagande i politik, samhälle och kultur. Därigenom framhölls kvinnliga ideal som stod i kontrast till den  rådande borgerliga och domesticerade kvinnosynen. Vitbandisterna hyllade sina kvinnliga föregångare och presenterade kvinnor som politiska och kulturella aktörer för att skapa förebilder och för att inspirera och motivera kvinnor till samhällsaktivitet och medborgarskap. Vita Bandets arbete och tidskrift vittnar om ett samhälle där både kvinnor och män deltog i kultur och politik, i utveckling och progression, och det är en helt annan historia än den som dagens skolläromedel berättar om.