Att bemöta patienter efter en traumatisk händelse kräver goda kunskaper både medicinskt och psykologiskt. Här krävs kunskap i vilka normala processer som pågår samt vilka patologiska tillstånd som kan uppkomma för att kunna ge ett adekvat omhändertagande. Syftet med studien var att belysa patienters upplevelse av sjuksköterskors bemötande i det akuta omhändertagandet. Studien utfördes som en litteraturstudie där 13 artiklar analyserades. Resultatet visade att patienter uppfattar teknisk kompetens som det viktigaste i det initiala omhändertagandet. I ett något senare skede upplevdes ett mer informellt, mer personligt bemötande med mer fokus på de psykiska behoven som viktigt. Känslan av att ha tappat kontrollen, rädsla för vad som komma skall, att bli lämnad ensam beskrevs genomgående av patienterna. De tyckte det var viktigt att få känna sig delaktiga, att sjuksköterskan fanns där för patienten, att de tillgavs information samt att de blev sedda som en individ med egna behov. Forskningen om detta ämne är sedan tidigare begränsad så mer forskning inom detta område behövs. Även forskning angående hur sjuksköterskan upplever att hon själv bemöter patienter och varför hon gör så, hade varit intressant att undersöka och förhoppningsvis bidragit till ökad kvalitet av omvårdnaden i det akuta mötet.

Meeting patients after a traumatic event requires a good knowledge both medically and psychologically. This requires knowledge of the normal processes going and what pathological condition that may arise in order to provide proper care. The aim of our study was to illuminate patients 'experiences of nurses' responses in the acute care. The study was carried out based on a literature study in which 13 articles were analyzed. The results showed that patients perceived technical competence as the most important in the initial management. In a slightly later stage experienced a more informal, more personal approach with more focus on the mental health needs as important. Feeling of having lost control, fear of what is to come, to be left alone was described consistently by patients. They thought it was important to feel involved, that the nurse was there for the patient, that they were given information and that they were seen as an individual with individual needs. Research on this topic is limited so more research in this area is needed. Also research how the nurse feels that she responds to patients and why she does it would have been interesting to investigate and hopefully contributed to increasing the quality of nursing care in the emergency meeting.