IntroduktionUtifrån den samhällssyn som råder diskrimineras ofta personer med funktionsnedsättningar genom att betraktas som otillräckliga för att inkluderas i samhället. Inkludering av barn och ungdomar inom idrottsorganisationer ser olika ut. Å ena sidan inkluderas de i idrottsrörelsen genom handikappsidrottsföreningar, å andra sidan inkluderas de i idrottsföreningar som erbjuder dem att vara medlemmar i verksamheten. Genom att inkluderas i idrottsföreningar kan allmänhetens attityd om olika funktionsnedsättningar avdramatiseras. Orter med begränsat deltagarantal kan även försvåra bildandet av speciella handikappidrottsorganisationer. Genom en öppenhet hos idrottsföreningar att ta emot barn ungdomar som är i behov av särskilt stöd så möjliggörs att olikhet inte ses som ett hinder, utan som en tillgång. Det handlar om att inte se brister hos individer med funktionsnedsättningar, utan att förändra de brister som organisationen har, om den inte kan ta emot alla individer.

Syfte

Studiens syfte var att belysa föreningsledares erfarenheter av en idrottsverksamhet som anpassats för barn- och ungdomar med funktionsnedsättningar. Syftet är även att utröna vilka möjligheter och begränsningar som finns, inom inkludering av utövare med funktionsnesättningar.

Teoretisk ram

I likhet med Deweys transaktionella teori, där människa får sin personlighet först vid en socialisation, kan en utövare med funktionsnedsättning anses bli en medlem först när de ingår i socialt samspel med övriga medlemmar. Dewey menar även att det sociala samspelet inte går att undvika utan uppstår spontant i lek och idrott.

Metod

Urvalet av föreningar följde ett strategiskt geografiskt urval med hänsyn till typ av idrottsgrenar, typ av projekt som lagidrott respektive individuell idrott samt pojk- alternativt flickinriktning på verksamheten. Med inriktning från data av halvstrukturerade intervjuer med fem manliga samt en kvinnliga föreningsidrottsledare, har denna studie analyserats genom kvalitativ analys.  Avsikten har inte varit att arbeta fram någon ny teori, utan att istället att fördjupa kunskaper inom fenomenet inkludering, genom att problematisera fram ett tema. Tidigare forskning har analyseras som textuell enheter, där jag urskiljt konturerna av resultatet från studiens tema.

Resultat

Utövarna har kommit att få en accepstans inom föreningen av övriga medlemmar, tack vare att det är med och syns vid olika evenemang, och därigenom visar en vilja att sträva framåt. Enligt föreningsledarna har aktivitetsledarna bemött utövarna genom att visa tillit, utövarna har vågat göra fel, för att kunna driva sin utveckling av förmågor framåt. Då utövarna skulle övergå till ordinarie verksamhet, fanns det tveksamheter vilka som skulle ta det ekonomiska ansvaret över gruppen.

Ur föreningsledarnas perspektiv har aktivitetsledarna tagit för givet att gängse traditioner inom verksamheten ska följas, med föräldrar som hjälptränare, vilket bör kunna höja kompetensen, där ledarna visat osäkerhet.

Diskussion

Mitt induktiva resonemang har föranlett att slutsatserna dragits från de idrottsprogram, som anpassat idrottsverksamhet för utövarna med funktionsnedsättningar. Min uppfattning är de som tagit lärdomar inom en idrottsligkultur, också är förtjänta av uppmärksamhet, oavsett funktionsnedsättningar eller inte. Intresset bör riktas mot deras idrottsliga prestationer, med framgångar som uppnåtts. De utövarna som då sätts i rampljuset, kan möjliggöra en ökning av kunskaper, som föranlender nya inkluderingstankar.