Syftet med detta examensarbete är att söka efter olika uppfattningar som pedagoger har om utomhuspedagogik i skolans tidigare år och i förskolan. Uppsatsen har en socialkonstruktionistisk ansats, vi menar att det är i språkliga interaktioner uppfattningar om världen skapas. Metoden är kvalitativ och består av fyra gruppintervjuer i förskola och i grundskolans tidigare år. Analysen inspireras av ett diskursanalytiskt angreppssätt och vi använder oss av analysverktyg som finns inom diskurspsykologin. Den allmänna definitionen av utomhuspedagogik innebär att den anses kunna skapa en helhet mellan boklig bildning och sinnlig erfarenhet. Tidigare forskning och annan litteratur visar dock att det finns många olika sätt att se på utomhuspedagogik, exempelvis hälsofrämjande eller upplevelsebaserat. I vårt resultat framträder sex olika uppfattningar om utomhuspedagogik hos pedagogerna. Utomhuspedagogik beskrivs som hälsofrämjande, upplevelsebaserat, ett lärande med alla sinnen, undervisning som flyttas ut, undervisning utan behov av planering och som frånvarande i läroplanen. Några större skillnader mellan uppfattningarna hos pedagogerna i förskola och skolans tidigare år gick inte att utläsa.