Syftet med detta arbete är att undersöka huruvida gymnasieskolan är en skola för alla

utifrån ett inkluderande och exkluderande perspektiv, med fokus på deprimerade elever,

genom en studie av Hässleholms kommun. Metoden som har använts är intervjuer som

tolkats hermeneutiskt där frågorna varit fritt formulerade inom fasta frågeområden.

Materialet har bestått av intervjuer med totalt 18 personer varav tre från sjukvården och

15 från gymnasieskolorna samt aktuell forskning på området från både det pedagogiska

och det medicinska forskningsområdet. Undersökningen visar att Hässleholms kommuns

gymnasieskolor inte är en skola för alla när det gäller deprimerade elever. På skolorna

finns för lite kunskap och ansvaret förskjuts till andra instanser, vilket resulterar i att de

åtgärder som sätts in är av exkluderande form där eleven marginaliseras. Vidare

diskuteras lämpliga åtgärder för deprimerade elever i skolan.