Trots att Sveriges folkhälsopolitik strävar efter jämlik och god hälsa för alla, finns det brister i hur samhället stödjer föräldrar till barn med funktionsvariationer. Tidigare forskning visar att föräldrar till barn med funktionsvariationer ofta upplever hög stress, men att stödinsatser kan stärka deras välbefinnande. Syftet med denna studie var att identifiera hur olika yrkesgrupper arbetar med anhörigstöd till föräldrar till barn med funktionsvariationer. Denna studie utgår från ett salutogent perspektiv och ett sociokulturellt perspektiv. Studiens insamlade empiri bygger på semistrukturerade intervjuer av fem olika yrkespersoner. Intervjuerna analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Resultatet visade att föräldrar till barn med funktionsvariationer ofta upplever hög stress och brist på stöd, vilket delvis beror på resursbrist och otillräcklig kunskap hos både samhället och professionella aktörer. Insatser som erbjuds når inte alltid fram till föräldrarna, vilket försvåras av känslor av skuld, skam och tidsbrist. Samtidigt framkommer att individuellt bemötande, pedagogiskt stöd samt möjligheten att möta andra i liknande situationer upplevs som särskilt värdefulla verktyg i stödarbetet.

Although Sweden's public health policy strives for equal and good health for all, there are shortcomings in how society supports parents of children with disabilities. Previous research shows that parents of children with disabilities often experience high stress, but that support interventions can strengthen their well-being. The purpose of this study was to identify how different professional groups work with family support for parents of children with disabilities. This study is based on a salutogenic perspective and a sociocultural perspective. The empirical data collected in the study is based on semi-structured interviews with five different professionals. The interviews were analyzed using qualitative content analysis. The results showed that parents of children with disabilities often experience high stress and a lack of support, which is partly due to a lack of resources and insufficient knowledge among both society and professional actors. Interventions that are offered do not always reach the parents, which is made more difficult by feelings of guilt, shame and lack of time. At the same time, it appears that individual treatment, pedagogical support and the opportunity to meet others in similar situations are experienced as particularly valuable tools in support work.