För att klara sig i samhället är förmågan att kunna läsa en grundläggande förutsättning, trots det visar forskning att elevers läslust minskar. Studier visar dessutom att omgivningens attityder till läsning påverkar elevernas läsmotivation. Detta väcker frågor om hur lärares attityder till läsning påverkar elevernas motivation att läsa. Denna kvalitativa intervjustudie syftar till att undersöka hur svensklärare på mellanstadiet uppfattar sina egna attityder till läsning, hur lärarna upplever att attityderna påverkar elevernas läslust och hur lärarna uppfattar att dessa attityder kommer till uttryck i skolans lärmiljöer. Detta undersöks för att bidra med forskning och insikter om sambandet mellan lärares läsattityder och elevers läslust för att utveckla svenskundervisningen. Den här studien använder en kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer för att samla in empiri från tio olika svensklärare i Sverige. Det teoretiska ramverket som analysen utgår ifrån är Self Determination Theory (SDT). Resultatet visar att svensklärare ser sin egen attityd till läsning som en viktig faktor för att främja elevernas läslust, och att de medvetet försöker förmedla den i undervisningen på olika sätt. Resultatet tyder också på att lärarna ser sig själva som läsande förebilder som genom sitt eget engagemang och val av undervisningsmetoder försöker främja elevernas läslust. Slutsatser som kan dras är att svensklärare generellt uppfattar sin egen inställning till läsning som en betydande faktor för att påverka elevers läslust, och de menar att deras positiva inställning och engagemang kan "smitta av sig" på eleverna. De uttrycker dessa attityder genom sina didaktiska val i undervisningen som möter elevernas grundläggande psykologiska behov av kompetens, samhörighet och autonomi för att stötta eleverna i att internalisera motivation för läsning. Möjligheten att fullt ut uttrycka dessa läsfrämjande attityder begränsas dock av yttre faktorer i skolans lärmiljöer, såsom tidsbrist, administrativa uppgifter, skolans prioriteringar och bristande kollegialt stöd.