This study examines how collaboration between schools, social services and the police isorganized and experienced in crime prevention work against youth crime at the locallevel. Using a sociological perspective and qualitative method, the study highlights howmultidisciplinary actors identify risk factors and coordinate efforts to support childrenand young people in vulnerable life situations. Through interviews with professionals ina municipality in southwestern Sweden, a clear desire for collaboration emerges, but alsochallenges linked to confidentiality, division of responsibility and organizationallimitations.The results show that structures such as TSI and SSPF contribute to a good basis forcollaboration, with further development required to achieve long-term and effectivecoordination. The study emphasizes the need for accessible and flexible interventions,continuous presence of actors and mutual trust. For collaboration to be successful, it mustbe characterized by a shared sense of responsibility and a communicative approach, wherethe best interests of the child are always put first.Overall, the study highlights the importance of long-term structures, continuous presenceand mutual trust between the professions. For collaboration to work, a shared sense ofresponsibility and a communicative approach with the best interests of the child at thecenter are required.

Denna studie undersöker hur samverkan mellan skola, socialtjänst och polis organiserasoch upplevs i det brottsförebyggande arbetet mot ungdomskriminalitet på lokal nivå.Med ett sociologiskt perspektiv och kvalitativ metod belyser studien hurtvärprofessionella aktörer identifierar riskfaktorer och samordnar insatser för att stödjabarn och unga i utsatta livssituationer. Genom intervjuer med yrkesverksamma i enkommun i sydvästra Sverige framkommer en tydlig vilja till samverkan, men ocksåutmaningar kopplade till sekretess, ansvarsfördelning och organisatoriskabegränsningar.Resultatet visar att strukturer som TSI och SSPF bidrar till en god grund för samverkan,med att det krävs vidare utveckling för att uppnå långsiktig och effektiv samordning.Studien betonar behovet av tillgängliga och flexibla insatser, kontinuerlig närvaro avaktörer och ömsesidigt förtroende. För att samverkan ska vara framgångsrik måste denpräglas av ett gemensamt ansvarstagande och ett kommunikativt förhållningssätt, därbarnets bästa alltid sätts i främsta rummet.Sammantaget framhäver studien vikten av långsiktiga strukturer, kontinuerlig närvarooch ett ömsesidigt förtroende mellan professionerna. För att samverkan ska fungerakrävs ett gemensamt ansvarstagande och ett kommunikativt förhållningssätt där barnetsbästa står i centrum.