Studien i detta arbete kretsar kring ett specifikt fall med en industribyggnad med stålstomme belägen i Skövde. Syftet är att undersöka potentialen och utmaningarna med återbruk av en stålstomme i en industribyggnad, samt bidra till ökad kunskap om hur återbruk kan minska klimatpåverkan och resursslöseri. Studien baseras på fyra logistikscenarion och har genomförts med hjälp av semi-strukturerade intervjuer med fem branschaktörer samt klimatberäkningar.

Resultaten visar att återbruk av stålstomme är tekniskt genomförbart och kan leda till en avsevärd minskning av koldioxidutsläpp. I ett idealt tillämpat fall, med en helt återbrukad stålstomme, beräknades minskningen till 94,3%, medan ett realistiskt tillämpat fall, baserat på faktisk lagertillgång, uppnådde en minskning på 58,2%. Den främsta drivkraften bakom återbruk är främst en reducerad klimatpåverkan. Trots potentialen identifieras hinder som svårigheter att matcha utbud och efterfrågan i rätt dimension och längd. Studien har även konstaterat att återbruk innebär tidskrävande kvalitetssäkring samt en kunskapsbrist i branschen.

Slutligen visar studien är att återbruk erbjuder betydande klimatvinster, men för att realisera denna potential krävs att nuvarande hinder kopplade till logistik, standardisering, marknad och kompetens övervinns. Detta ställer krav på flexibla samarbeten mellan aktörer samt utveckling av tydligare riktlinjer som möjliggör ett mer omfattande och effektivt återbruk inom byggsektorn.

This study investigates the potential and challenges of reusing a steel frame from an industrial building in Skövde, Sweden, with the aim of contributing to a more resource efficient and climate-conscious construction sector. The research is based on four logistics scenarios, semi-structured interviews with five industry professionals, and climate impact calculations.

Findings show that steel frame reuse is technically viable and can lead to significant reductions in carbon emissions. In an ideal scenario, with full reuse of the steel frame, emissions were reduced by 94.3%. A more realistic scenario, constrained by actual inventory availability, achieved a 58.2% reduction. The main driver behind reuse is its environmental benefit. However, several barriers remain, such as difficulties in matching supply and demand in terms of dimensions and lengths, time-consuming quality assurance, and a general lack of industry knowledge.

The study concludes that while the environmental potential of reuse is considerable, realizing this requires overcoming current challenges related to logistics, standardization, market conditions, and competence. Achieving this will depend on flexible collaboration between stakeholders and the development of clear guidelines that can facilitate more widespread and effective reuse within the construction industry.