Denna uppsats undersöker hur den fysiska anläggningen Nya Berget vid Säve förändrats i funktion, tolkning och strategisk betydelse från kalla krigets början till vår egen tid. Med ett historiskt perspektiv och fallstudie som metod analyseras hur denna specifika plats – från att ha varit ett skyddat nav i det svenska luftförsvaret till att idag utgöra ett militärt kulturarv – speglar större förändringar i försvarsstrategi, teknik och samhälle. Uppsatsen bygger på en kvalitativ källkritisk metod, där skriftliga primärkällor, intervjuer med tidigare personal och forskning används för att tolka hur platsen formats och använts.Analysen struktureras kring de militära principerna eld, rörelse och skydd, samt en tolkningsram där det materiella (berget) ställs i relation till det mentala (doktriner, idéer och hotbilder). Nya Berget ses som en fysisk konstant vars betydelse skiftat i takt med hur Sverige föreställt sig framtida konflikter. Anläggningen fungerade som krigsbassystemets skyddade kärna, men blev med tiden en del av ett mer spritt och rörligt försvar. Efter kalla kriget fortsatte platsen att användas för förråd och teknisk verkstad innan den omvandlades till museum genom ideella initiativ.Genom att följa Nya Bergets utveckling från försvarsstrategiskt objekt till kulturarv visas hur historia inte enbart bevaras i dokument och minnen utan även i konkreta rum där politiska idéer, teknisk kunskap och vardaglig beredskap lämnat spår. Uppsatsen visar hur en plats kan bära på flera lager av mening – från militärt skydd till civilt nöje.Sökord: kalla kriget, försvarspolitik, Nya Berget, Säve, flygvapnet, berganläggningar, eld rörelse skydd, kulturarv, Västsverige, fallstudie

This thesis examines how the underground facility known as Nya Berget at Säve has changed in function, interpretation, and strategic significance from the onset of the Cold War to the present. Employing a historical perspective and a case study methodology, the study explores how this specific site – from being a protected node in Sweden’s air defence system to becoming a piece of military heritage – reflects broader changes in defence strategy, technology, and society. The analysis is based on a qualitative source-critical approach, using official documents, interviews with former personnel, and scholarly research to understand how the site has been shaped and utilised.The analytical framework is grounded in the military principles of fire, mobility, and protection, and places the material (the mountain facility) in dialogue with the mental (doctrines, ideas, and perceived threats). Nya Berget is treated as a physical constant whose role has shifted in step with how Sweden envisioned future conflict. Initially part of the protected core of the air base system, it was later adapted into a more decentralised defence model. After the Cold War, the site was repurposed for storage and technical use before being transformed into a museum through local civic efforts.By tracing Nya Berget’s trajectory from defence strategic infrastructure to cultural memory, the thesis demonstrates how history is preserved not only in texts and memories, but also in physical spaces where political thinking, technical systems, and everyday preparedness leave their imprint.Keywords: Cold War, Swedish defence policy, Nya Berget, Säve, Air Force, underground facilities, fire mobility protection, cultural heritage, Western Sweden, case study