This study examines how social workers within municipal financial assistance services experience and manage emotional strain in their daily client work. Through qualitative interviews with eight social workers from various municipalities across Sweden, it becomes clear that intense emotional demands and complex client relations shape the profession. The respondents describe how encounters with individuals in vulnerable situations require empathy and clear boundary setting but also how systemic limitations often prevent them from providing the support that is genuinely needed.

The study’s findings reveal that recurring emotional challenges, limited resources, weak inter-agency collaboration, and organizational barriers contribute to stress and feelings of frustration. Many social workers experience an internal conflict between their personal values and the support they are actually able to offer within the boundaries of policy guidelines. To cope with this burden, they develop various strategies, such as emotional distancing, structured routines, and collegial support. The importance of present and supportive leadership is also highlighted as vital for long-term professional sustainability.

In conclusion, the study highlights how emotional labor within social services is both a central part of the professional role and a potential source of exhaustion, especially when there is insufficient space for reflection, support, or recovery. The study thus provides insight into both the challenges and protective strategies that characterize the everyday work of social workers in financial assistance.

Detta arbete undersöker hur socialsekreterare inom försörjningsstöd upplever och hanterar emotionell belastning i sitt dagliga klientarbete. Genom kvalitativa intervjuer med åtta socialsekreterare från olika kommuner i hela Sverige framkommer att yrket präglas av starka känslomässiga krav och komplexa relationer med klienter. Respondenterna beskriver hur möten med människor i utsatta livssituationer kräver både empati och tydlig gränssättning, men också hur systemets begränsningar ofta står i vägen för att kunna erbjuda det stöd som behövs. 

Studiens resultat visar att återkommande emotionella utmaningar, bristande resurser, svag samverkan med andra instanser och organisatoriska hinder bidrar till stress och känslor av frustration. Många upplever en inre konflikt mellan egna värderingar och det stöd de faktiskt kan ge enligt riktlinjerna. För att hantera belastningen utvecklas olika strategier, såsom emotionell distans, strukturella rutiner och kollegialt stöd. Betydelsen av ett närvarande och stödjande ledarskap lyfts också fram som avgörande för yrkesmässig hållbarhet.

Slutligen belyser arbetet hur det emotionella arbetet inom socialtjänsten är både en central del av yrkesrollen och en möjlig källa för utmattning, särskilt när det inte finns utrymme för reflektion, stöd eller återhämtning. Studien ger därmed inblick i både de utmaningar och skyddsstrategier som utmärker socialsekreterares vardag inom försörjningsstöd.