This study explored the process of becoming a hiker as an adult with no prior experience. Using qualitative content analysis, semi-structured interviews were conducted with eight individuals who adopted hiking in adulthood. The study applied Self-Determination Theory and the Life Course Perspective to examine the interplay between intrinsic motivation, social influences, and life transitions in shaping hiking engagement. The findings revealed that becoming a hiker is a non-linear process influenced by external catalysts, such as health concerns, social encouragement, and major life changes. Initial engagement is often externally driven but evolves into an intrinsic motivation through increased competence, autonomy, and social relatedness. Nature plays a dual role, above mere facilitating, serving both as a catalyst for initial participation and a sustaining factor for long-term commitment. Additionally, hiking fosters physical and mental well-being, identity transformation, and community integration. The study contributes to public health research by highlighting the role of social support and environmental factors in sustaining outdoor physical activity. 

Denna studie utforskade processen att bli en vandrare i vuxen ålder utan tidigare erfarenhet. Genom semistrukturerade intervjuer med åtta personer, som började vandra i vuxen ålder och med hjälp av kvalitativ innehållsanalys, undersöktes denna process. Studien tillämpade självbestämmandeteori och livsloppsperspektiv för att belysa samspelet mellan inre motivation, sociala influenser och livsförändringar i formandet av ett vandringsengagemang. Resultaten visar att processen att bli en vandrare är icke-linjär och påverkas av externa katalysatorer, såsom hälsoproblem, social uppmuntran och betydande livsförändringar. Det initiala engagemanget är ofta drivet av extern påverkan, men utvecklas till en inre motivation genom ökad kompetens, autonomi och social samhörighet. Naturen spelar en dubbel roll, utöver att facilitera, både som katalysator för det initiala deltagandet och som stödjande faktor för ett långsiktigt engagemang. Vandring främjar dessutom fysiskt och psykiskt välbefinnande, identitetsförändring och social integration. Studien bidrar till folkhälsoforskningen genom att lyfta fram betydelsen av socialt stöd och miljöfaktorer för att upprätthålla fysisk aktivitet utomhus.