Hållbarhetsgranskning är ett snabbt växande område, och med införandet av regelverk såsom Corporate Sustainability Reporting Directive (CSRD) blir det ett obligatoriskt krav för företag. Direktivet specificerar dock inte vem som är behörig att utföra granskningen, vilket har lett till en konkurrenssituation mellan konsultföretag och revisionsbyråer om vem som är mest lämpad för uppgiften. Tidigare forskning belyser denna konkurrens och visar att både konsulter och revisorer hävdar sina respektive kompetenser för att främja sina affärsintressen, ofta utan tydliga bevis på deras faktiska förmåga att genomföra hållbarhetsgranskning på ett effektivt sätt.

Mot denna bakgrund undersöker vår studie vilka kompetenser som krävs för att genomföra hållbarhetsgranskning och vad en kompetensprofil för en hållbarhetsgranskare innefattar, baserat på perspektiven hos dessa två professionella grupper. Analysen genomförs med stöd av Abbotts professionsteori samt institutionell teori, särskilt begreppet isomorfism, för att förstå hur professionella anspråk och institutionella påtryckningar formar utvecklingen av detta framväxande fält. Vidare syftar studien till att undersöka i vilket stadium professionaliseringsprocessen befinner sig och hur långt området har kommit i sin utveckling mot att bli en erkänd profession.

Studien undersöker kompetenskrav för två nyckelgrupper, revisorer och hållbarhetskonsulter, detta genom att analysera platsannonser och genomföra semistrukturerade intervjuer med yrkesverksamma inom området. Med en deduktiv forskningsansats har vi tillämpat tematisk analys för att tolka datan.

Våra resultat visar att hållbarhetsgranskning är en profession i förändring, där utbildning, erfarenhet, kunskap och personliga egenskaper samverkar i formandet av en ännu otydlig kompetensprofil. Skillnader mellan revisionsbyråer och konsultföretag visar på olika tolkningar av rollen, vilket speglar en pågående kamp för professionalisering och legitimitet i ett fält präglat av nya krav och osäkerhet.

Den sammantagna analysen visar att hållbarhetsgranskning är ett framväxande professionellt område där varken revisorer eller konsulter har etablerat tydlig kontroll eller tolkningsföreträde. Rollen kännetecknas av osäkerhet, där olika aktörer lyfter fram olika typer av kompetens, från traditionella revisionskunskaper till ämnes-expertis inom hållbarhet. Studien visar att utbildning, erfarenhet, kunskap och personliga egenskaper fungerar som verktyg i en pågående professionaliseringsprocess. Därtill har denna studie lyckats identifiera och formulera en kompetensprofil för den framväxande rollen som hållbarhetsgranskare. Studien visar därmed att området präglas mer av konkurrens och förhandling än av konsensus och stabilitet.