Pollinerande insekter är viktiga för vår matproduktion eftersom de gynnar skördarna i 75% av de odlade grödorna, exempelvis många frukter och olje- och proteingrödor. Andra organismer, så kallade skadegörare, påverkar istället skördarna negativt, genom konkurrens, herbivori eller smittspridning. Dit hör bland annat ogräs och skadedjur. För att kontrollera skadegörare används olika former av växtskyddsmedel, det vill säga kemiska eller mikrobiologiska preparat, vars syfte är att skydda grödorna och därmed säkra produktionen. Dessa växtskyddsmedel påverkar dock inte bara målorganismerna och de utgör därför även en risk för pollinatörerna och deras viktiga pollineringstjänster inom odlingen. Den här kunskapssammanställningen är framtagen på uppdrag av Växtskyddsrådet och är en av flera planerade insatser som syftar att bidra till att öka kunskapsläget kring hur växtskyddsmedel påverkar pollinatörer i odlingslandskapet, samt vilka åtgärder som kan vidtas för att främja och skydda pollinatörer vid samtidig användning av växtskyddsmedel.

Pollinatörsgrupperna som är i fokus i den här rapporten är bin (honungsbin, humlor och solitärbin), fjärilar och blomflugor. Växtskyddsmedel kan påverka olika pollinatörsgrupper på olika sätt. Detta beror delvis på att deras exponering för växtskyddsmedel varierar, vilket är kopplat till de egenskaper som styr pollinatörernas aktivitet i tid och rum. Aktivitetsperiod, rörelsemönster, födopreferenser, typ av boplats och grad av socialitet har pekats ut som potentiellt viktiga egenskaper för att bedöma exponering. Denna kunskapssammanställning, som främst baseras på tidigare litteratursammanställningar, visar dock att kunskapsluckorna är för omfattande för att generella slutsatser ska kunna dras om vilka egenskaper som är att förknippa med hög exponering, risk och påverkan av växtskyddsmedelsanvändning.

Påverkan kan vidare ske genom både direkta och indirekta effekter. Direkta effekter uppstår genom exponering och upptag av toxiska ämnen som påverkar pollinatörers överlevnad, beteende eller reproduktion. Indirekta effekter uppstår via interaktion med andra organismer som exponeras och påverkas, med effekter såsom förändrad födotillgång eller konkurrens. För speciellt insekticider är direkta effekter relativt väl studerade jämfört med indirekta effekter, även om en övervägande del av studierna genomförts under kontrollerade laboratorieförhållanden och därmed är svåra att direkt översätta till effekter i verkliga jordbrukslandskap. Antalet studier skiljer sig även stort mellan pollinatörsgrupper, där bin, och särskilt honungsbin, är den mest välstuderade gruppen medan det finns betydligt färre studier av effekter på fjärilar och blomflugor.

Vi kan med god sannolikhet konstatera att exponering och potential för direkta effekter är extra hög under maj och juni när flera pollinatörsgruppers höga aktivitetsnivå sammanfaller med användningen av särskilt toxiska växtskyddsmedel (insekticider). Vidare visar ett antal studier på att honungsbiet samlar pollen som innehåller högre halter av växtskyddsmedel och med sammanlagd högre toxicitet jämfört med andra biarter. Detta är sannolikt kopplat till honungsbinas opportunistiska och generella födosöksbeteende som medför en attraktion till massblommande grödor och andra blomresurser i eller intill grödor som kan vara växtskyddsmedelsbehandlade.

För att kunna spåra växtskyddsmedelsexponering och effekter på pollinatörer, effektivitet hos åtgärder som införs för att minska växtskyddsmedelsrisker och för att följa relevant miljömålsuppfyllelse behövs någon form av miljöövervakning med avseende på växtskyddsmedel för pollinatörsrelevanta förhållanden. Ett sådant alternativ är riskindex som bygger på summerade toxicitetsviktade halter av växtskyddsmedel i miljöer och material som är relevanta för organismgruppen. Riskindex av den typen har länge använts för vattenlevande organismer. Nyliga studier tyder på goda möjligheter för att använda liknande principer genom att kombinera halter av växtskyddsmedel i pollen insamlat av honungsbin med information om växtskyddsmedlens bitoxicitet. Denna metod för att skatta växtskyddsmedelsrisk för bin verkar vara konservativ, dvs ge en viss överskattning av risken för bin andra bin än honungsbiet, och vara landskapsoberoende genom att risken för andra bin sannolikt överskattas i landskap med mer halvnaturliga miljöer. Dessa är viktiga egenskaper hos ett riskindex för pollinatörer eftersom det beaktar både försiktighetsprinciper och tillämpbarhet under verkliga förhållanden.

Trots fortsatt stora kunskapsluckor gällande exponering, risker och effekter av växtskyddsmedel på pollinatörer, finns det en del studier gällande vilka åtgärder som skulle kunna tas för att minska spridning till miljön. Exempelvis kan man som ett första steg applicera minsta tillräckliga dos, och anpassa tidpunkten för denna applicering så att överlappet med pollinatörernas aktivitetsperiod minimeras. Vidare kan sprutfria buffert- eller kantzoner anläggas i eller utanför fältet för att fånga upp och därmed minska spridning av växtskyddsmedel till omgivningarna. Sådana buffert-/kantzoner skulle kunna innehålla blommande födoresurser för pollinatörerna, som, även om de innehåller växtskyddsmedelsrester, kan bidra med en nettonytta för pollinatörerna. På liknande sätt kan buffrande effekter uppnås i ett större landskapsperspektiv genom att öka andelen halvnaturliga habitat med alternativa och obesprutade födoresurser. En ökad andel halvnaturliga habitat kan även bidra till en snabbare återhämtning av populationer som gått förlorade lokalt på grund av växtskyddsmedelsanvändning. Det behövs dock studier för att klargöra om så är fallet även under svenska förhållanden. Välgrundad användning av växtskyddsmedel, lokala buffert-/kantzoner och mängden halvnaturliga miljöer i landskapet kan ingå som delar i integrerat växtskydd (IPM; integrated pest management) där hänsyn tas till behov av pollinatörer i produktionen liksom pollinatörshälsa (IPPM; integrated pest and pollinator management). IPPM som bygger på kunskap om vad som gynnar pollinatörer och hur växtskyddsmedelsanvändning kan påverka pollinatörer skulle därför kunna vara ett samlande konceptet för att arbeta vidare med att skydda och gynna pollinatörer under fortsatt användning av växtskyddsmedel.