Många personer med intellektuell funktionsnedsättning har sin sysselsättning i daglig verksamhet, som är en av insatserna i Lagen (1993:387) om stöd till service till vissa funktionshindrade (LSS). Trots att daglig verksamhet är den dominerande sysselsättningen för personer med intellektuell funktionsnedsättning, finns det begränsad kunskap och forskning. Denna rapport är en sammanfattning av ett postdoktorprojekt som genomfördes mellan 2022–2024 av Renee Luthra (Fil.dr. i hälsa och livsstil inriktning handikappvetenskap) vid Högskolan i Halmstad, tillsammans med forskargruppen bestående av Magnus Tideman (Projektledare, Professor i socialt arbete med inriktning funktionshinder) och Carin Staland Nyman (Med. dr i socialmedicin). Det övergripande syftet med forskningsprojektet var att öka kunskapen och förståelsen om daglig verksamhet. Detta ledde till att två studier genomfördes – en registerstudie och en intervjustudie.

Registerstudien: Syftet med registerstudien var att undersöka gruppen vuxna med intellektuell funktionsnedsättning som efter anpassad gymnasieskola deltar i daglig verksamhet, med fokus på karakteristik och longitudinella analyser, av rörelser mellan olika typer av sysselsättningar. I studien användes det nationella registret Halmstad University Register on Pupils with Intellectual Disability. Detta register har samkörts med två andra nationella register och består av 26 908 personer med intellektuell funktionsnedsättning, varav 13 128 individer (48,8 %) deltog i daglig verksamhet.

Resultatet visar att gruppen som deltog i daglig verksamhet bestod av något fler män än kvinnor. Många hade gått ett individuellt program i den anpassad gymnasieskola och analyserna visade att det fanns signifikant samband mellan flera bakgrundsfaktorer (kön, ålder, gymnasieprogram, och boendekommun) och deltagande i daglig verksamhet. Longitudinella analyser visade även att andelen personer i daglig verksamhet är relativt stabil över tid. Under en tioårsperiod hade dock ett antal personer övergått till att ha ett arbete (8.2%) eller till en situation där de inte hade någon känd sysselsättning (11.8%). Få individer lämnade daglig verksamhet för att studera vidare (under 1%).

Intervjustudien: Syftet med intervjustudien var att undersöka vilka upplevelser personer med intellektuell funktionsnedsättning hade av daglig verksamhet, och deras erfarenheter av eventuella övergångar mellan daglig verksamhet och andra sysselsättningar (arbete, utbildning och att inte ha en känd sysselsättning). Semistrukturerade intervjuer genomfördes med 15 personer med intellektuell funktionsnedsättning som deltog i daglig verksamhet.

Teman som framkom i resultatet var: autonomi, relationer med personal och andra deltagare i daglig verksamhet, stolthet över uppgifter, flexibilitet och stabilitet i upplevelserna av daglig verksamhet. Analyser av deltagarnas erfarenheter av övergångar mellan daglig verksamhet och andra sysselsättningar, illustrerade flera hinder för individen att söka och få ett arbete. Intresset för vidareutbildning var låg, samtidigt som majoriteten hade haft perioder utan en känd sysselsättning.

Analys av intervjumaterialet visade att deltagarna kunde delas in i två grupper, två typologier, som illustrerar att daglig verksamhet har olika betydelser och konsekvenser för olika personer. ”Nöjdhetsgruppen” var individer som var nöjda och tyckte om den dagliga verksamheten och upplevde den som en meningsfull och värdefull sysselsättning. För ”Mittemellangruppen” var daglig verksamhet ett mellansteg eller tillfällig sysselsättning, något att göra innan de kan gå vidare till ett lönearbete.  Även om det finns en önskan att lämna daglig verksamhet och få ett betalt jobb, uttryckte flera en oro över att förlora stabiliteten och/eller den försörjning som personer erhåller i daglig verksamhet.

Slutsatser: Resultaten från båda studierna kompletterar varandra och ger ny kunskap om daglig verksamhet. Tillsammans illustrerar de att daglig verksamhet fortsätter vara den vanligaste sysselsättningen för personer intellektuell funktionsnedsättning, samtidigt som det finns variationer i bakgrundsfaktorer, övergångar till andra sysselsättningar och i erfarenheter och upplevelser. Ett exempel på ny kunskap är att utflödet till arbete och till att ha ingen känd sysselsättning under en 10-årsperiod är betydligt större än tidigare känt. Daglig verksamhet är en meningsfull sysselsättning och passar många, men inte alla. Därför blir det viktigt att stödja individer utifrån deras olika behov och önskemål, oavsett om de är nöjda med sin dagliga verksamhet, eller om de vill prova en annan placering inom daglig verksamhet, eller att de i stället önskar att få en löneanställning på den öppna arbetsmarknaden.