Addiction is a problem in Sweden that affects both men and women, but their needs and vulnerability can differ. This study aims to investigate how staff in addiction care experience categorization, gender norms and stigmatization processes lead to different types of vulnerability depending on the client’s gender, and how this affects the treatment process. The study uses qualitative, semi-structured interviews with seven social workers in western Sweden and analyzes data using theories of stigma and gender. Results show that women in active addiction are considered to be more vulnerable in relationships compared to men. Social workers also believed that female addicts experience stronger stigma from the outside world in connection with their addiction and gender, but that both men and women are shamed based on their addiction. Male addicts were more vulnerable in crime and had a harder time expressing their fear as a whole compared to women, which according to social workers may be due to existing gender norms about how a man should act. However, there were similarities mainly in the form of both men and women feeling that they have to seek help for their addiction, as they prefer to deal with it on their own. Social workers noted that they do not currently have single-gender groups due to a lack of resources such as money and time, but that they want to start a women's group first and foremost, while a men's group was mentioned less often but still considered important to create. Overall, the social workers felt that it’s not methods such as CBT that need to be changed, but group dynamics in order for treatment process to be optimal. Specific topics such as sexuality, potency problems or pain problems in connection with menstruation could be more easily discussed in gender-segregated groups.  

Missbruk är ett problem i Sverige som påverkar både män och kvinnor, men deras behov respektive utsatthet kan se olika ut. Denna studie syftar till att undersöka hur personal inom missbruksvården upplever att kategorisering, genusnormer respektive stigmatiseringsprocesser leder till olika typer av utsatthet beroende på genus hos klienter, och hur detta påverkar behandlingsprocessen. Studien använder kvalitativa, semi-strukturerade intervjuer med sju socialrådgivare i Västra Sverige och analyserar data med hjälp av teorier om stigma och genus. Resultaten visar att kvinnor i aktivt missbruk anses vara mer utsatta i relationer till skillnad från män. Socialrådgivarna ansåg att kvinnliga missbrukare upplever starkare stigma från omvärlden i koppling till sitt missbruk samt genus, men att både män och kvinnor utsätts för skam utifrån deras missbruk. Manliga missbrukare var mer utsatta inom kriminalitet samt att de hade svårare att uttrycka rädsla i helhet i jämförelse med kvinnor, vilket enligt socialrådgivarna kan vara på grund av existerande genusnormer om hur en man bör agera. Dock fanns det likheter i form av att både män och kvinnor känner att de är tvungna att söka hjälp för deras missbruk, då de vill hantera det på egen hand. Socialrådgivarna noterade att de i nutid inte har uppdelade grupper för respektive genus på grund av bristande resurser som pengar och tid, men att de vill först och främst starta en kvinnogrupp medan en mansgrupp nämndes mindre ofta men ändå ansågs vara viktig att skapa. I helhet ansåg socialrådgivarna att det inte är huvudmetoderna som KBT som behöver ändras, utan gruppdynamiken för att behandlingsprocessen ska bli optimal. Specifika ämnen som sexualitet kunde enklare diskuteras i genusuppdelade grupper, där saker som potensproblem eller smärtproblematik i koppling till mens.