Förskolan är en plats där barnen får möjlighet till att utforska, lära ochutvecklas i grupp. Syftet med studien är att lyssna till förskolläraresberättelser och undersöka om stora barngrupper kan vara möjliggörande förbarns lärande och samspel på ett sätt som inte är möjligt i små barngrupper.Vi vill undersöka centrala komponenter i förskollärares berättelser iförhållande till lärande och samspel i olika gruppkonstellationer. Vi haranvänt oss av frågeställningen: Vad berättar förskollärare om barns lärandeoch om stora barngrupper som möjliggörande för lärande? Studien utgårfrån en kvalitativ metod där semistrukturerade intervjuer gjorts. För att gematerial åt vår undersökning har vi valt att intervjua förskollärare. Data somsamlades in har analyserats och delats upp i fyra olika teman. Resultatetvisar att förskollärare har blandade känslor gällande gruppstorleken. Vissaförskollärare berättar att de är väldigt negativt inställda till storabarngrupper medan andra förskollärare i studien berättar att det finnsmöjliggörande för barns lärande och samspel i stora barngrupper. Slutsatsenvi kommit fram till är blandad. Studien tyder på att stora barngrupper kanmöjliggöra för barns lärande och samspel på ett sätt som små barngrupperinte kan. Samtidigt upplever förskollärare i studien att det krävs en ökadansträngning och uppmärksamhet från deras sida. Förskollärare upplever attdet är svårare att se det individuella lärandet hos barnen.