Denna uppsats undersöker hur cancel culture framställs i svenska kvällstidningar. Genom en kvalitativ innehållsanalys och kritisk diskursanalys granskas artiklar från olika kvällstidningar för att förstå hur cancel culture konstrueras i media och dess konsekvenser för den offentliga debatten. Med hjälp av teoretiska ramverk från Jürgen Habermas offentlighetsteori och diskursteori, tillsammans med tidigare forskning på ämnet, syftar studien till att ge en förståelse av vad cancel culture är, och hur debatten ser ut i dagens medielandskap. Studien konstaterar att cancel culture ofta presenteras som ett hot mot yttrandefriheten och som en faktor som bidrar till självcensur, särskilt inom akademiska och kreativa områden. Samtidigt belyser vissa artiklar hur fenomenet kan fungera som ett verktyg för social rättvisa och ansvarstagande. Resultaten indikerar en komplex diskurs där cancel culture både kritiseras för att begränsa frihet och hyllas för att utmana etablerade maktstrukturer. Uppsatsen bidrar till den bredare diskussionen om mediepåverkan och sociala normer i den digitala eran.