Den snabba digitala utvecklingen och ökade användningen av sociala medier har skapatuppmärksamhet är hur sociala medier påverkar spridningen och upptäckten av sexuellaövergrepp och brott online. Denna uppsats syftar till att undersöka användningen avsociala medier för upptäckten av sexualbrott och hur IT-forensiska tekniker kantillämpas för att spåra och bevisa elektroniska spår på dessa plattformar.Uppsatsen utforskar frågeställningarna från ett svenskt perspektiv men tar hänsyn tillden internationella och rättsliga kontexten för att förstå sekretess och tillgänglighet avinformation på sociala medieplattformar.Metoden för studien involverar kvalitativa intervjuer med experter inompolismyndigheten, samt analys av litteratur i form av tidigare forskning inom ämnet.Intervjuerna utfördes med hjälp av en semistrukturerad intervjuguide för att få insikterfrån informanterna. Tematisk analys användes för att identifiera mönster och temaninom den insamlade data från intervjuerna och litteraturen.Genom dessa två metoder har uppsatsen kommit fram till att det finns stora skillnadermellan plattformar när det gäller att ge ut data till brottsbekämpande myndigheter ochvilken typ av data som lämnas ut. Bland de plattformar som undersökts i denna uppsatsfinns en tydlig skillnad mellan Meta, som omfattar Facebook och Instagram, ochTikTok. Meta är mycket samarbetsvilliga och effektiva med att lämna ut data, medanTikTok värnar mer om användarens integritet och är svårare för brottsbekämpandemyndigheter att få data från. Det mest effektiva sättet att få ut information är att hatillgång till de enheter som använts vid brotten. Den vanligaste formen av sexualbrott påsociala medier är utnyttjande av barn för sexuell posering. För sexualbrott som rörpersoner som är 15 år och äldre saknas det mycket statistik och information.Uppsatsen strävar efter att öka förståelsen för det komplexa samspelet mellan socialamedier, sexualbrott och teknologiska verktyg för digital bevisinhämtning, baserat påresultat och forskning