Problemformulering: Perforerande ögonskador är en psykisk påfrestning som kan ge ångest och oro hos patienter. Att möta en patient med ett stort trauma kan vara en utmaning i interaktionen mellan ögonsjuksköterskan och patienten. Ögonsjuksköterskans ansvar är att prioritera och utföra en initial bedömning snabbt, eftersom det kan vara avgörande för patientens synutfall. Befintlig forskning på området är kvantitativ och adresserar inte de individuella upplevelserna eller interaktionernas komplexitet. Syfte: Syftet var att belysa ögonsjuksköterskors upplevelser av att omhänderta och bedöma patienter med traumatiskt perforerande ögonskador i det akuta skedet. Metod: En kvalitativ intervjustudie med semistrukturerade frågor med en induktiv ansats där tio ögonsjuksköterskor från regionala ögonkliniker i Sverige inkluderades. Resultat: Analysen resulterade i fyra huvudkategorier: En utmanande bedömning – betydelsen av rätt tillvägagångssätt, Att möta patienternas reaktioner och behov, Omvårdnadsåtgärder vid psykosociala omvårdnadsbehov och Känslor och strategier i mötet med patienten samt tio subkategorier. Konklusion: Studien visar betydelsen av ögonsjuksköterskans roll vid akut bedömning och omvårdnad av patienter med traumatiskt perforerande ögonskador. För att minska oro är det viktigt att ögonsjuksköterskan tillhandahåller lugnande och trygghetsskapande omvårdnadsåtgärder. För framtiden rekommenderas tydliga rutiner och mer forskning för att förbättra vårdkvaliteten. 

Problem definition: Perforating eye injuries is a mental strain that can cause anxiety and worry in patients. Meeting a patient with a major trauma can be a challenge in the interaction between the ophthalmic nurse and the patient. The responsibility of the ophthalmic nurse is to prioritize and carry out an initial assessment quickly, as this may be crucial for the patient’s visual outcome. Existing research in the area is quantitative and does not address the individual experiences nor the complexity of the interactions. Purpose: The purpose was to highlight the experiences of ophthalmic nurses in the care and clinical assessment of patients with traumatic perforating eye injuries in the acute phase. Method: A qualitative interview study employing semi-structured questions with an inductive approach, involving ten ophthalmic nurses from regional eye clinics across Sweden. Results: The analysis resulted in four main categories: A challenging assessment – the importance of the right approach, To meet the patients’ reactions and needs, Nursing interventions for psychosocial care needs and Feelings and strategies in the meeting with the patient and ten subcategories. Conclusion: The study shows the importance of the ophthalmic nurse’s role in the acute assessment and care of patients with traumatic perforating eye injuries. To reduce anxiety, it is important for the ophthalmic nurse to provide calming and reassuring nursing interventions. Clear protocols and further research are recommended for the future to enhance quality of care.