Syftet med studien var att undersöka om idrottarens upplevda tränarbeteende och coach-idrottarrelation predicerar upplevt idrottsspecifikt psykologiskt välmående och idrottsspecifik stress hos svenska elitsatsande juniorgolfare. Insamling av data skedde via ett experturval där insamlingen av data skedde via enkäter. Urvalet bestod av pojkar och flickor i årskurs 1–4 (M=2.33; SD=1.106) som går på RIG- och NIU-gymnasium med inriktning golf. I studien deltog totalt 61 personer (42 pojkar och 19 flickor). Studien var en kvantitativ tvärsnittsstudie. 

Studien genomförde enkla regressionsanalyser för att testa studiens fyra hypoteser. Resultatet visade ett positivt statistiskt signifikant samband mellan tränarbeteende och idrottsspecifikt psykologiskt välbefinnande (B=.436, p<.001) där en högre grad av upplevt positivt associerade tränarbeteende predicerade högre upplevelse av idrottspecifikt psykologiskt välbefinnande bland deltagarna. Likaså återfanns ett positivt signifikant samband mellan coach-idrottarrelation och idrottsspecifikt psykologiskt välbefinnande (B=.438, p<.001) där en god relation till sin tränare predicerade ett högre psykologiskt välbefinnande. Studien fann även ett negativt statistiskt signifikant samband mellan tränarbeteende och idrottspecifikt stress (B=-.436, p=.024) där en högre grad av upplevt positivt associerat tränarbeteende predicerade minskad idrottspecifikt stress bland deltagarna. Däremot fann studien inget statistiskt signifikant samband mellan coach-idrottarrelation och idrottsspecifik stress. 

Föreliggande studie kan bidra med att ge tränare och andra inblandade inom golf en ökad förståelse för att det är viktigt för idrottarens psykologiska välmående att ha en bra upplevd relation till sin tränare samt en förståelse för att tränarens beteende kan predicera idrottsspecifik psykologiskt välbefinnande och idrottsspecifik stress. 

The purpose of the study was to investigate whether the athlete's perceived coachingbehavior and coach-athlete relationship have a correlation with perceived sport-specificpsychological well-being and sport-specific stress in Swedish elite junior golfers. Collectionof data was done via questionnaires with the help of an expert selection. The selectionconsisted of boys and girls in grades 1-4 (M=2.33; SD=1.106) who attend RIG and NIUgymnasiums majoring in golf. 61 people participated in the survey (42 boys and 19 girls). Thestudy was a quantitative cross-sectional study.The study conducted simple regression analyzes to test the study's four correlations.The result showed a positive statistically significant relationship between coaching behaviorand sport-specific psychological well-being (B=.436, p<.001) where a higher degree ofperceived positively associated coaching behavior indicated a higher experience ofsport-specific psychological well-being. Likewise, a positive significant relationship wasfound between coach-athlete relationship and sport-specific psychological well-being(B=.438, p<.001), where a good relationship with one's coach indicated a higher well-being.The study also found a negative statistically significant relationship between coachingbehavior and sport-specific stress (B=-.436, p=.024) where a higher degree of perceivedpositively associated coaching behavior indicates reduced sport-specific stress among theparticipants. In contrast, the results showed no statistically significant relationship betweencoach-athlete relationship and sport-specific stress.The present study can contribute to increase the understanding for coaches and othersinvolved in golf that it is important for the athlete's psychological well-being to have a goodperceived relationship with their coach as well as contribute to an understanding that thecoach's behavior can predict sport-specific psychological well-being and sport-specific stress.