Syftet var att undersöka erfarenheter av omvårdnaden vid substansbrukssyndrom. Metod: Metoden var en allmän litteraturstudie där sju artiklar granskades för att svara på studiens syfte. Resultat: I resultatet framgick det att stigmatiserande språk, fördomar och ett diskriminerande förhållningssätt mot patienter med substansbrukssyndrom var något både patienter, sjuksköterskor och sjuksköterskestudenter hade erfarit. Patienter och sjuksköterskor delade uppfattning kring att det finns en bristande kunskap om substansbrukssyndrom. Något som var sammankopplat med bristande kunskap var kommunikation. Detta på grund av att den bristande kunskapen bland annat ledde till okunskap i terminologin vid kommunikation med patienter med substansbrukssyndrom. Patienter med substansbrukssyndrom upplevde att de fick vänta längre på vård och att de inte fick likvärdig vård som andra patienter. Sjuksköterskor upplevde att sjuksköterskor ofta fokuserade på patientens substansbruk snarare än att se människan bakom sjukdomen. Konklusion: Stora delar av resultatet belyser att stigmatisering och bristande kunskap orsakar en bristfällig omvårdnad av patienter med substansbrukssyndrom. Dessa komponenter kunde leda till att sjuksköterskor hade ett påträngande bemötande, minskat självförtroende i omvårdnaden av denna patientgrupp och att patienterna upplevde att sjuksköterskorna inte förstod deras situation. Vidare forskning och mer utbildning kan vara av vikt för att belysa samt åtgärda problemen som patienter och sjuksköterskor stöter på i omvårdnaden av denna patientgrupp.