I denna uppsats undersöks två dystopiska romaners samhällskritiska funktion och didaktiska potential för gymnasieklassrummet. Materialet som analyseras är Margaret Atwoods Tjänarinnans berättelse (2017) (originaltitel The Handmaid’s Tale 1985) och Kazuo Ishiguros Never Let Me Go (2005) (originaltitel Never Let Me Go 2005). Utifrån ett ekokritiskt och litteratursociologiskt perspektiv analyseras bland annat de olika typerna av samhällsfrågor som: förtryck, hållbarhet och teknologisk utveckling, också i relation till tidigare forskning inom området. Utifrån analysen hålls också en diskussion om huruvida romanerna innehåller material som bör och kan förvaltas i ett gymnasieklassrum. Analysen visar bland annat att det skulle gå att arbeta parallellt med romanerna i ett klassrum då de tar upp liknande ämnen på olika sätt. Både förtryck och miljöetiska frågor är centrala ämnen som behandlas i båda romanerna och olika faktorer som påverkar karaktärernas status i de samhällen de lever i behandlas. Analysen visa också att dessa romaner, trots att de är utgivna för en vuxen publik, är lämpliga att använda sig av i arbetet med skönlitteratur i gymnasieklassrummet.