Bakgrund: Diabetes är en kronisk sjukdom som kräver ett stort ansvarstagande och en god hälsolitteracitet från den drabbade. Idag finns många hjälpmedel för att hantera sjukdomen. Hundar har länge hjälpt människan på olika sätt och har visat sig ha stor potential när det kommer till stöttning vid hantering av olika kroniska sjukdomar eller funktionsnedsättningar. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att belysa hundars förmåga att förbättra sjukdomshanteringen för personer med diabetes mellitus. Metod: Studien var en litteraturstudie grundad av nio vetenskapliga artiklar som bearbetades genom en induktiv ansats. Resultat: Upplevelsen av att ha en hund med förmågan att detektera variationer i blodsockernivåer är generellt positiv. Många rapporterar att förekomsten av hypo- respektive hyperglykemiska episoder minskat markant sedan hundens entré. Studier som utgår från konkreta data visade dock att hundens förmåga var ytterst individuell och att hundarnas förmåga i jämförelse med en blodsockersensor brister för att en generell tolkning av hundens förmåga ska kunna göras. Konklusion: Genom att belysa den stora skillnaden mellan hundägarnas uppfattning av hundens förmåga och den mer kliniska synen på hundens förmåga, görs det tydligt att mer forskning behövs inom området för att en generell rekommendation av assistanshundar vid diabetes ska kunna etableras. 

Background: Diabetes is a chronic disease that requires a lot of responsibility and health literacy from the patient. Today there are many ways to handle diabetes. Dogs has helped mankind in various ways for a long time and have proven great potential in supporting humans with different kinds of illnesses. Aim: The aim of the study was to evaluate dogs ability to improve disease management for people with diabetes mellitus. Method: The study was a literature study based on nine scientific articles that were processed with an inductive approach. Results: Peoples experiences of owning a dog to handle their diabetes was in general positive. Many reported that events of hypo- or hyperglycemia had decreased since the dog entered their life. However, studies based on concrete data show that the dogs ability to warn their owner was highly individual and in comparison to a blood glucose monitor the dogs ability was hard to evaluate. Conclusion: By illustrating the difference between owners perceptions of the dogs ability and the clinical evidence of the dogs ability, it remains clear that it needs more research within the area before a general recommendation of dogs to help assist in diabetes can be established.