Syftet med studien är att närma oss förskollärares livsvärld och upplevelser kring arbetet med vila för de äldre barnen i förskolan, samt ta reda på vad vila betyder för förskolebarnen enligt förskollärarna, utifrån ett barnperspektiv. Studien utgår främst från en fenomenologisk vetenskapsteori med viss anknytning till barndomssociologin och omsorgsbegreppet. En kvalitativ metod har använts där data har samlats in genom semistrukturerade intervjuer som sedan har bearbetats och analyserats med hjälp av Giorgis analysmetod. I resultatet kom vi fram till fyra teman som utgör essensen av fenomenet vila, där en essens bland annat var att alla förskollärare upplever att vilan är viktig och bidrar till barns välmående i förskolan. Den fungerar som en stund där barn ges möjlighet att bara få vara och ta en paus från alla de intryck som en dag i förskolan för med sig. Det framkommer tydliga exempel från respondenternas utsagor gällande hur vi kan implementera en vila i förskolan som på bästa sätt främjar barns utveckling samtidigt som den inverkar positivt för barn fysiska och mentala välmående. Slutsatsen för studien är att vila som rutin enligt förskollärarna är komplex då de upplever att vilostunden innefattar flera lärandemoment som är av betydelse för barns utveckling och välmående. Upptäckten att alla barn inte kan eller vill vila på samma sätt visar att vuxnas stöd och vägledning i förskolan är oerhört viktig eftersom det tar olika lång tid för barn att befinna sig i ett tillstånd av att bara vara och lära sig tyda när det är dags att vila.