Uppsatsen avhandlar hur Försvarsmakten kan försörjas med färska livsmedel under en längre säkerhetspolitisk kris. Syftet med uppsatsen är att utreda vad som krävs för att försörjning av färska livsmedel till Försvarsmakten ska fungera, då samhället utsätts för stora påfrestningar inom livsmedelsförsörjningen under en långvarig säkerhetspolitisk kris.

Inledningsvis har styrande dokument avseende livsmedelsförsörjning och vilka krav som våra folkvalda ställer på den svenska försörjningsberedskapen avseende färska livsmedel studerats för att skapa en bakgrund till problemställningen. Inhämtningen av empiri har skett genom intervjuer med nyckelpersoner inom Försvarsmakten, Livsmedelsverket och MSB samt en genomförd workshop med delvis samma aktörer samt från Försvarshögskolan. Empirin från intervjuer och workshop har analyserats genom en grounded theory-ansats och sammanförts till en sammanställd empiri. Den sammanställda empirin diskuteras mot vald referensram; Ledning av försörjningskedja, Designa effektiva organisationer, Krishantering samt ett mer nutida exempel; Coronakommissionens slutbetänkande.

Det resultat och slutsatser vi kommit fram till är:

• En tvärfunktionell ledning över Sveriges försörjningsnätverk avseende livsmedel behöver tillsättas
• Underhållssäkerhetsnivåer i försörjningskedjan behöver fastställas och ett svenskt livsmedelskoncept behöver skapas
• Livsmedelssektorn behöver åläggas att tidigarelägga den svenska livsmedelsberedskapen
• Livsmedelspersonal, -transportresurser och -anläggningar behöver krigsplaceras.
• Kraven på näringslivet och den svenska befolkningen behöver tydliggöras och kommuniceras
• Försvarsmakten behöver öka mängden personal som omsätter deras hållbara livsmedel
• Sveriges internationella samarbeten behöver stärkas

Avslutningsvis lämnas ett antal rekommendationer till Försvarsmakten, MSB, livsmedelssektorn (Livsmedelsverket, Statens jordbruksverk och Statens veterinärmedicinska anstalt) och Försvarshögskolan.