Syftet med studien är att undersöka och synliggöra hur lärare i lågstadiet arbetar med högläsning i undervisningen samt hur lärarna uppmuntrar till elevers lärande i det arbetet utifrån ett sociokulturellt perspektiv. I forskningsläget framgår det att lärarens undervisningspraxis är av vikt för att utveckla elevers ordförråd och läsförståelse vid högläsning. Vidare förklaras även högläsningen som ett tillfälle för en lugn stund och en social samvaro. 

Med utgångspunkt i syftet samlades empirin in genom en kvalitativ metod, där observationer och intervjuer utfördes med åtta lärare på tre olika skolor i södra Sverige. En tematisk analys genomfördes där empirin analyserades utifrån fyra begrepp som grundades från studies teoretiska ramverk, sociokulturellt perspektiv. Dessa begrepp är appropriering, artefakter, interaktion och scaffolding. Resultatet visar att de flesta lärarna bearbetar och genomför någon form av för-, under- eller efterarbete och det förefaller inte vara stora skillnader i lärarnas metoder vid högläsningen. Språket är en stor del av högläsningen där lärare i mer eller mindre utsträckning ställer stöttande frågor, bearbetar text, återberättar innehåll och/eller lyfter svåra ord för diskussion.