Det senaste året har världen drabbats av en pandemi som gjort att många medarbetare behövt anpassa sitt arbete till distans. Distansarbete skapar utmaningar i att främja den sociala arbetsmiljön. Tidigare forskning visar att distansarbete kan påverka både individens hälsa och lärande. Distansarbete kan bland annat leda till en risk för social isolering. Även kommunikation och informationsutbyte mellan medarbetare kan bli en utmaning och försämras. Denna studie kommer därför att belysa hur medarbetare, både män och kvinnor, inom olika organisationer upplever att distansarbete påverkar deras sociala arbetsmiljö, hälsa och lärande. Studiens lärandeperspektiv har tagit utgångspunkt från det sociokulturella perspektivet. Studiens hälsoperspektiv utgår från känsla av sammanhang (KASAM). Fem män och fem kvinnor med olika befattningar inom olika organisationer intervjuades. Intervjuer genomfördes och analyserades utefter en kvalitativ innehållsanalys där tre huvudkategorier skapades. Resultatet visade att det finns både för- och nackdelar vid distansarbete. Kvinnorna upplevde en högre grad av social isolering medan männen upplevde att telefonkontakten var tillräcklig för behovet av social kontakt. Det sociala stödet ansågs i många fall vara tillräckligt, men att dialog, kommunikation och lärande kan hämmas vid distansarbete. Resultatet går för det mesta i linje med tidigare forskning. Slutsatser var att distansarbete kan leda till social isolering vid brist på social kontakt, även lärandet kan hämmas vid distansarbete på grund av begränsade möjligheter för dialog och kommunikationsutbyten. Den sociala arbetsmiljön kan främjas genom digitala sociala aktiviteter och kollegor och chefers sociala stöd vid distansarbete.