Syftet med denna studie är att undersöka hur elever gör beskrivningar i sina berättande texter och vad dessa beskrivningar ger läsaren för någon information. Syftet är även att ta reda på vilken ordklass de främst använder sig av för att göra beskrivningar. I studien ingår tio elevtexter skrivna vid det nationella provet i svenska för årskurs 3. Elevtexterna har analyserats genom en transitivitetsanalys som är en analysmodell inom den systemisk-funktionella grammatiken (SFG). Genom denna analysmodell och begreppen som ingår i den – deltagare, process och omständigheter – har vi kunnat identifiera karaktärer och miljöer i elevers berättande texter och tittat närmare på hur de beskrivs. Resultatet visar att elever beskriver karaktärer genom deras kön, utseende, ålder, egenskaper, intresse, föremål och känslor. Beskrivning av miljön görs genom att skriva om tiden, vädret, omgivningen, känslorna och den specifika platsen där berättelsen utspelar sig. Resultatet visar även att i vissa fall saknas en beskrivning av karaktärer och miljöer i texterna. När det gäller framställningen av beskrivningarna ser vi att de inte alltid ger läsaren en tydlig bild av karaktären eller miljön i berättelsen, och att det även förekommer missvisande beskrivningar. För att läsaren ska få en tydlig bild av både karaktärerna och miljön är det viktigt att göra medvetna ordval som förstärker den inre bilden. Detta kräver i sin tur att eleverna behärskar orden i sig och vad orden förmedlar i ett specifikt sammanhang. Resultatet i vår studie visar att den ordklass som främst används vid karaktärs- och miljöbeskrivningarna är substantiv. Därför skulle elever kunna uppmuntras till att använda sig av fler adjektiv, verb och adverb för att kunna göra bättre beskrivningar som hjälper läsaren att skapa mentala bilder.