Studiens syfte är att undersöka hur pedagoger erbjöd kommunikativa redskap och artefakter som stöd i barns språkutveckling och kommunikation. Frågorna för den här studien var ”Hur skapas språkpraktiker i förskolan? Hur använder sig barnen av kommunikativa redskap som ett stöd i sin språkutveckling?”. Studiens vetenskapliga utgångspunkt är det sociokulturella perspektivet, då mediering sker i interaktion mellan människor i olika konstellationer, som sker genom verbal och icke-verbal interaktion. Studien genomfördes på en förskola i södra Sverige, där videoobservationer har använts för att samla in materialet som filmats på barn i ålder ett till tre år. Materialet har därefter transkriberats och analyserats med interaktionsanalys. Studiens resultat visar att barn använder sig av kommunikativa redskap som ett stöd när de kommunicerar men även att barnen är flexibla i sin kommunikation. Studien resulterar i att barn använder sig av artefakter som stöd i sin kommunikation när de kommunicerar. Förhoppningen med den här studien är att inspirera pedagoger och förskolor till att använda kommunikativa redskap kontinuerligt i förskolans vardag.