Följande kvalitativa studie avser att finna arbetssätt som främjar förskollärarprofessionens sociala hållbarhet. Det eftersom en stor del rapporter vittnar om ett ohållbart klimat i förskollärarens yrkesroll med allt fler sjukskrivningar. Syftet med föreliggande studie är att undersöka hur förskollärare och rektorer resonerar kring professionens sociala hållbarhet. De forskningsfrågor som studien ämnar besvara är: Vad framträder i förskollärare respektive rektorers resonemang kring professionens hållbarhet? Hur positionerar förskollärare respektive rektorer sig själva och sina kollegor i resonemanget kring professionens hållbarhet? Samt vilken retorik använder såväl förskollärare som rektorer sig av i resonemanget kring professionens hållbarhet? Forskningsfrågorna tar avstamp i socialkonstruktionismen med de diskurspsykologiska begreppen tolkningsrepertoar, subjektspositionering och retorik som analysverktyg för empirin. Empirin är hämtad från intervjuer med såväl förskollärare som rektorer via mailkorrespondens. Resultatet visar att delar av yrket framställs som ohållbara genom att de inte går att påverka av förskollärarna själva. I resultatet framkommer även lösningar som kan föra professionen i en hållbar riktning. Slutsatsen är att delaktighet i arbetsplatsen, förekomsten av kollegialt lärande, kommunikation och en stöttande ledning är viktiga byggstenar i konstruktionen av en hållbar profession.