Språk har en central roll för människan för att kunna bli en kompetent medborgare som kan utnyttja sina rättigheter och göra sin röst hörd. Tiden i förskolan är den viktigaste tiden i ett barns liv, då det är där grunden till lärandet sker. Det är därför av största vikt att de som arbetar där stödjer barns utveckling och har en medvetenhet kring vilka arbetssätt som bör användas för att främja språkutvecklingen. Syftet med studien är att synliggöra vilka tolkningsrepertoarer förskollärare tar i bruk i samtal kring arbetet med barns språkutveckling. Det vill vi belysa genom att ta reda på hur förskollärare beskriver sin egen verksamhet i arbetet med barns språkutveckling samt vad de framställer som viktigt i sin undervisning. Studiens frågeställningar är Hur samtalar förskollärare om hur de stöttar barns språkutveckling? samt Vilka tolkningsrepertoarer synliggörs i samtal kring barns språkutveckling? Socialkonstruktionism och diskurspsykologi är studiens teoretiska och metodologiska utgångspunkter, då det är det talande språket som analyseras. Vi använde oss av semistrukturerade intervjuer tillsammans med verksamma förskollärare för att samla in empirin, och med hjälp av analysverktygen tolkningsrepertoar, retorik och kategorisering analyserades det inhämtade materialet. Tolkningsrepertoarer som samtalet utgör visar att förskollärarna är medvetna om de komplement som finns att tillgå för att arbeta med språkutveckling. Dock påvisar uttrycken som förskollärarna gör i samtalen att det finns brister i deras strategier av användandet av komplementen trots att de besitter en medvetenhet. Resultatet av studien visar även att det läggs för mycket tid på logistik och organisationsfrågor utanför barngruppen vilket formar tolkningsrepertoarer det stjäl tid från barnen. Förskollärarna uttrycker i samtalen att de anser att logistik påverkar arbetet med barns språkutveckling. Slutsatsen av studien är att förskollärarna är medvetna om hur de bör bedriva sin verksamhet, men trots att de är medvetna om det så uttrycker förskollärarna i samtalen att de inte alltid arbetar med barns språkutveckling.