Participatory design and research with children with disabilities raise challenges, but with the right methods it can bring empowerment and more effective design solutions for this group. Personas is a tool for keeping a user perspective in design and offering representation even when participants are absent. However, research on persona generation in this context is limited. The objective of this master thesis is to describe and problematise the development of a participatory, norm-creative persona generation method, adjusted to suit children with disabilities. The method development is based on workshops and qualitative thematic design analysis. The results consist of an image-based, iterative co-construction method, accompanied by examples of personas that is generated and validated within a games for health project. The results show effectiveness in enabling flexible communication and co-construction, and resonance with salutogenic and social constructivist perspectives. The method is discussed in terms of norm-creative tradeoffs, participation levels, and salutogenic descriptions of barriers. The resulting method may influence future design projects towards more inclusiveness and joint decision-making. Using this method to its full potential will need some degree of norm-critical awareness as well as extensive facilitation. Suggestions for further research include application of the method to similar contexts or user groups.

Deltagarbaserad design och forskning tillsammans med barn med funktionsnedsättning har många utmaningar, men med rätt metoder kan de ge mer inflytande och mer effektiva designlösningar för denna grupp. Personas är ett verktyg för att inta och behålla ett användarperspektiv i designprocesser, samt erbjuda representation även när deltagare är frånvarande. Forskning om personagenerering i detta sammanhang är dock begränsad. Syftet med detta examensarbete är att beskriva och problematisera utvecklingen av en deltagarbaserad, normkreativ persona-genereringsmetod, anpassad för barn med funktionsnedsättningar. Metodutvecklingen bygger på workshops och kvalitativ tematisk designanalys. Resultatet består av en bildbaserad, iterativ och samskapande metod, åtföljd av exempel på personas som genererats och valideras inom ett ”game for health”-projekt. Resultatet uppvisar effektivitet i att möjliggöra flexibel kommunikation och samskapande, samt resonans med salutogena och socialkonstruktivistiska perspektiv. Metoden diskuteras i termer av normkreativa avvägningar, deltagarnivåer och salutogena beskrivningar av barriärer. Den resulterande metoden kan påverka framtida designprojekt att skapa lösningar som är mer inkluderande eller som leder till ökad delaktighet i beslut. För att nå metodens fulla potential krävs en viss grad av normkritisk medvetenhet samt omfattande stöd till deltagare. Förslag till ytterligare forskning inkluderar tillämpning av metoden i andra sammanhang eller med liknande användargrupper.