Denna uppsats berör vad forskningen säger kring undervisning i sex och samlevnad och om huruvida denna är heteronormativ alternativt icke-heteronormativ. Vi ser huruvida den praktiserande läraren inom sex- och samlevnadsämnet ifråga, antar att alla individer i elevgruppen följer sitt biologiska könsmönster och identifierar sig som heterosexuella. Teori som används under arbetets gång är ett queerteoretiskt perspektiv, som även ligger till grund för analys av blivet resultat. Detta grundar sig i särskillnad mellan det biologiska könet, det sociala könet och den sexuella läggningen. Vi använder också perspektiv som “heteronormativitet”; heterosexualitet utgör en samhällsnorm. 

Resultatet visar på hur HBTQ-frågor antingen tematiseras eller utesluts ur sex- och samlevnadsundervisningen. Detta leder till att resultatet också kan visa på att HBTQ-orienterade personer inte verkar som deltagande i sex- och samlevnadsundervisningen på ett meningsfullt sätt, alternativt att de inte är deltagande överhuvudtaget. Resultatet visar också på hur sex- och samlevnadsundervisningen genomsyras av sociala förväntningar på det biologiska könet, samt hur deltagande individer ofta får utstå en obligatorisk sexualitet som innebär heterosexualitet.