Marie-Lousies arbete med att försöka analysera förutsättningarna för och etableringen av det relativa handikappbegreppet handlar om frågor som när begreppet lanserades, varför det etablerades och hur den processen såg ut? I den analysen framträder några betydelsefulla faktorer.

Det handlar om att välfärdsstatens utveckling och de ekonomiska förutsättningarna för att kunna och vilja rikta intresse och resurser mot de handikappade, en av samhällets mest utsatta grupper. Det handlar om en samhällsradikalitet som också får utrymme i handikapprörelsen, främst i Anti-handikapprörelsen. Ytterligare faktorer är inspiration från den internationella utvecklingen på området och forskningens bidrag. Förutom dessa vill vi också peka på betydelsen av enskilda personers kamp.

Ett sätt att förstå utvecklingen och etableringen av det relativa handikappbegreppet är att ta sin utgångspunkt i enskilda funktionshindrades erfarenheter och vilja att leva ett normalt liv. Funktionshindrade och deras anhöriga som utifrån vardagserfarenheter kämpat för bättre levnadsvillkor, delaktighet och behovsanpassat stöd. Deras möte med ett medicinskt dominerat samhälle, som såg handikapp som personlig brist, väckte kamp för förändring. Denna kamp i vardagen uppmärksammas så småningom och resulterar efter ett tag i ett nytt handikappbegrepp. Under tiden begreppet etableras sker förändringar i verkligheten. Jämför med utveckling av ideologi som tar avstamp i en verklighet som förändrats när ideologin utvecklats. En fråga man slutligen kan ställa är i vad mån det individuella, medicinska synsättet kommer, i takt med den genetiskt-biologiska vetenskapens framsteg, att återta sin position till den ställning den fullständigt dominerande som den hade vid denna rapports början? Det finns en del tecken på det i slutet av 2000-talets första decennium.