Excessiv immanens:: Applikationer av Leibniz i postmodernismens virituella metafysik 2002 (Svenska)Självständigt arbete på grundnivå (kandidatexamen)Studentuppsats (Examensarbete)

Abstract [sv]

Denna uppsats studerar hur tolkningar av element hos den tyske filosofen G.W. Leibniz tillämpas i en idébildning, gemensam för väsentliga aspekter av postmodern filosofi och fysik. Med bakgrund i A.O. Lovejoys teorier spåras ett för epoken signifikativt resonemang, illustrerat av metaforerna "veck" och "speglar", vari en metafysisk tradition, förknippad med Platons idealism, kritiseras. Filosofer som Gilles Delenze och Jacques Derrida samt granar av fysiken, såsom kvantmekanik och strängteori, söker ersätta en statisk, hierarkisk modell av världen med en bild av världen som en dynamisk, komplex struktur i vilken all möjlig skillnad och förändring är immanent som oändlig diversitet. Mot bakgrund av det sena 1900-talets datorisering diskuteras särskilt virtualitetsbegreppets betydelse för formuleringen av en alternativ världsbild, som svarar mot kriser i traditionella, epistemologiska värderingar och empirisk data.

Ort, förlag, år, upplaga, sidor

2002.

Nyckelord [sv]

Virtualitet, simulacrum, möjlighet, verklighet idé, postmodernitet, metafysik

Identifikatorer

URN: urn:nbn:se:hh:diva-10287Lokalt ID: U5152OAI: oai:DiVA.org:hh-10287DiVA, id: diva2:365403

Uppsök

humaniora/teologi

Anmärkning

Denna uppsats kan beställas från arkivet / This paper can be ordered from the archive. Kontakta / Contact: arkivet@hh.seTillgänglig från: 2010-11-09 Skapad: 2010-11-09 Senast uppdaterad: 2025-10-01Bibliografiskt granskad

Open Access i DiVA

Fulltext saknas i DiVA

Av organisationen

Sektionen för humaniora (HUM)

Sök vidare utanför DiVA

GoogleGoogle ScholarTotalt: 228 träffar