På samma sätt som digitala medier tar upp stora delar av människors vardag upplevs även tristess återkommande i vardagen. Denna kvalitativa studie har som syfte att öka förståelsen och kunskapen för hur högskolestudenter resonerar om tristess vid digital medieanvändning i det vardagliga livet genom tio semistrukturerade intervjuer. Det insamlade empiriska materialet har analyserats genom en tematisk analys. Resultatet i studien tar stöd i tidigare forskning och tillämpning av teoretiska ramverk: och tristess och social mening, Medieliv, Media som praktik samt mood management theory. Resultatet visar att upplevelserna hos högskolestudenterna är lika men att det också till viss del skiljer sig åt. Studien belyser att studenterna använder mediepraktiker i vardagslivet för att kunna reglera känslorna och hanteringen av tristess. Det har påvisats att den digitala medieanvändningen både har positiva och negativa inflytande på tristessen. Det kan användas som ett verktyg för att minska den upplevda tristessen men som samtidigt kan vara en bidragande faktor till att tristess och distraktioner uppstår. Genom studiens slutsatser går det att tydliggöra att digitala medier har en stor betydande faktor för studenternas upplevelser av tristess, där tristessen kan förekomma utanför medieanvändningen samt vid användning av medierna.