Droger har en omfattande påverkan på individers liv och samhället som helhet. Relationen mellan myndigheter och befolkningen gällande narkotika är också komplex. Denna uppsats fokuserar på just den offentliga sektorns kommunikation om det stigmatiserade ämnet narkotika för att förstå vilka roller som tilldelas olika deltagare och varför. Det utförs genom en kritisk diskursanalys med utgångspunkt i den interpersonella nivån av den systemisk-funktionella grammatiken. Det framgår i resultaten att den offentliga sektorn talar till flera olika mottagare och intar varierade tonfall i enlighet med detta. Då målgruppen är en annan verksamhet hålls språket informerande och sakligt. När texten istället riktar sig åt individer används en större mängd närhetsskapande strategier, bland annat för att öka läsarens handlingsvillighet. Det finns dessutom ett fokus på just ungas välmående i relation till narkotika i flertalet texter.