Background Type 2 diabetes mellitus (T2DM) is a globally prevalent disease anticipated to double from 500 million diagnosed cases in 2021 to more than one billion by 2050. The investigation of the potentially protective effects of skeletal muscle mass on glucose intolerance may lead to the development of more precise screening protocols.

Purpose This thesis aimed to address the lack of clear consensus in existing literature by exploring the relationship between skeletal muscle mass and glucose intolerance.

Methods Fifteen healthy young adults were recruited to partake in a prospective correlational study. The participants underwent anthropometric measurements and an oral glucose tolerance test (OGTT). Anthropometric data was collected using an bioelectrical impedance analysis (BIA) scale. Blood glucose levels were measured using capillary sampling before and after ingestion of a 75 g/200 mL glucose solution. Statistical analysis included Spearman’s rank correlation test and Pearson’s correlation coefficient test.

Results All associations between skeletal muscle mass and glucose intolerance were of moderate strength. Skeletal muscle mass (SMM) correlated significantly with glucose concentrations two hours (2hPG) following ingestion of the glucose solution and an adjusted measure of SMM was significantly associated with glucose area under the curve (AUC). Statistical significance was also found between Sex and incremental glucose area under the curve (iAUC).

Conclusion This thesis suggests an inverse relationship between skeletal muscle mass and glucose intolerance in a group of healthy young adults. The results imply the potential usefulness of incorporating muscle mass when determining the glucose load during an OGTT, especially in preventive contexts. Nevertheless, further research with larger samples is crucial to establish precise cutoff levels for clinical applications.

Bakgrund Typ 2 diabetes mellitus (T2DM) är en global sjukdom och antalet diagnostiserade individer förväntas fördubblas från 500 miljoner fall 2021 till över en miljard år 2050. En undersökning av muskelmassans potentiellt skyddande effekt på glukostolerans kan leda till utvecklandet av noggrannare screeningmetoder.

Syfte Syftet med denna uppsats var att bemöta den bristfälliga konsensus som råder bland befintlig forskning genom att undersöka sambandet mellan muskelmassa och glukosintolerans.

Metod Femton friska yngre vuxna rekryterades för att delta i en prospektiv korrelationsstudie. Deltagarna genomgick antropometriska mätningar samt ett oralt glukostoleranstest (OGTT). Antropometriska värden mättes med hjälp av en bioelektrisk impedansanalysvåg. Blodglukosnivåer mättes kapillärt före och efter intag av en 75 g/200 mL glukoslösning. Statistisk analys inkluderade Spearmans rangkorrelationstest och Pearsons korrelationskoefficientstest.

Resultat Alla samband mellan muskelmassa och glukosintolerans var av måttlig styrka. Muskelmassa (SMM) korrelerade signifikant med blodglukos två timmar (2hPG) efter intag av glukoslösningen och ett justerat SMM-mått (adjSMM) var signifikant associerat med arean under glukoskurvan (AUC). Statistisk signifikans hittades även mellan kön och den inkrementella arean under glukoskurvan (iAUC).

Slutsats Resultaten från denna uppsats antyder att ett omvänt samband existerar mellan muskelmassa och glukosintolerans hos en grupp friska yngre vuxna. Resultatet innebär en potentiell möjlighet att använda muskelmassan vid bestämmandet av mängden glukos som administreras vid ett OGTT, särskilt i preventiva syften. Ytterligare forskning med fler studiedeltagare är avgörande för att fastställa exakta gränsvärden för klinisk tillämpning.