I denna studie undersöks förskollärares olika förhållningssätt till högläsningssituationen och barns språkutveckling. Syftet är att diskutera och problematisera förskollärares konstruktioner av barns språkliga aktiviteter i samband med högläsningssituationen. Empirin grundas på intervjuer med fem förskollärare vilka analyseras med hjälp av diskurspsykologi. I resultatet framträder tre övergripande kategorier: Högläsningssituationen som förskollärares arena för förmedling, Högläsningssituationen som språklig och kunskapsmässig kommunikation och Högläsningssituationen som inte alltid fokuserar på lärande. Som avslutning diskuteras förskollärarens roll som en betydande del av kvaliteten i högläsningssituationen, om det är på förskollärarens eller barns initiativ involveringen sker samt om och hur högläsningen är en kunskapsinhämtande del av dagen. Studien får anses viktig i förhållande till förskolans verksamhet eftersom den kan skapa nya tankar om högläsningssituationens konstruktion samt ge kunskap om vilka effekter förskollärares handlingar kan få.