Syftet med den här undersökningen är att se om elevernas förmåga att visualisera en fysikuppgift kan hjälpa dem till en högre förståelse. Då benämningen visualisera används åsyftas att eleverna utifrån en textuppgift skapar sig en bild i huvudet, som de sedan ritar på ett papper. Det är även viktigt som fysikpedagog, att se om en uppmaning kan hjälpa eleverna till ökad förståelse och i så fall på vilket sätt de visualiserar uppgiften. Didaktiska representationer av fysikproblem kan bidra en bättre förståelse av ämnet fysik hos framtida elever.

För att söka svar på frågeställningarna ansågs det viktigt att samla in ett brett utbud av data. Beslutet togs av den orsaken att göra en kvantitativ undersökning, varav en frågeställning är hypotetiskt deduktiv, då en passande hypotes till denna frågeställning fanns. För att kunna besvara frågeställningen genomfördes ett undervisningsförsök med två olika typer av uppgifter i årskurs två på gymnasiet och två olika typer av uppgifter i årskurs tre på gymnasiet.

Då undersökningen utfördes upptäcktes att det förmodligen påverkar eleverna positivt att de har förmågan att kunna visualisera en fysikuppgift. Däremot var det ingen större skillnad på om eleverna fick visualisera spontant eller om det kom som en uppmaning från fysikpedagogen. Det kunde dock ses som en liten fördel då elevernas uppgifter var utökade med deluppgifter som endast handlade om att de skulle rita en figur till uppgiften. Utöver detta framkom att många gymnasieelever använder sig av visualiseringar som till stor del liknar de bilder som pedagoger ofta ritar under exempelvis lektionsgenomgångar. Dock fanns det några elever som skilde sig från mängden och gjorde figurer som var strukturerade på ett sätt som skulle kunna användas oftare i undervisningssituationer.