Att leva som anhörig till missbruk antar vi inte är lätt, då den anhörige ses som en ”grupp” människor, som vi tror ”glöms” bort på ett eller annat sätt när man talar om missbruk/missbrukare. Vi vet att anhöriga är en stor grupp, som lever kring varje missbrukare, det kan röra sig om fem stycken anhöriga kring en missbrukare. Genom dessa siffror kan vi förstå att anhörig gruppen är större än missbrukar gruppen.

Vi tycker det är konstigt att inte det lyfts fram mer vad den anhöriga har att berätta, vilken erfarenhet och kunskap de har inom ämnet om den missbrukande. Att leva med rollen som anhörig till missbrukare är oftare svårare än att vara missbrukare. När man talar om missbruksvård, så är det vården för missbrukaren man menar, och tänker inte på den anhöriges. Trots att mycket tyder på att anhöriga till missbrukare ofta upplever svårigheter har få studier inriktats på området. Vi undrar hur situationen ser ut för den anhörige. Vårt antagande är att det är svårt att vara anhörig till en missbrukare, och då menar vi inte bara i missbruket utan även efteråt, när man som anhörig är tvungen att göra ett val, när situationen blir outhärdlig och man måste göra något åt det. Vi har därför intresserat oss av hur de anhöriga till missbrukaren mår, hur de påverkas av missbruket och vad som kan ha varit vändpunkten i deras liv att göra något åt sin situation och på så sätt kan ha hjälpt dem ifrån missbruket/missbrukaren.

Vårt syfte med uppsatsen är att, med hjälp av levnadsberättelse av anhöriga som levt med missbruk, eller bredvid missbruk utforska hur tillvaron i missbrukarfamilj är. Syftet är också att undersöka hur det kan vara att växa upp med missbrukande förälder och vilka konsekvenser det kan få i det vuxna livet. Huvudsyfte är att studera livssituationen för anhöriga till missbrukare, där vi på ett relativt enkelt sätt vill belysa problematiken den anhörige möter i sitt förhållande med en missbrukare. Uppsatsen grundas på en förförståelse ansats. Informationer har samlats in genom tio kvalitativa intervjuer med avsikt att lyfta fram intervjupersoners personliga erfarenheter. Att anhöriga som lever med missbruk blir känslomässigt avstängd på ett sätt som är svårt att förklara och för den delen även svårt att förstå för andra. Den anhörige kan upplevas som den isolerar sig frivilligt från sin omvärld, att den inte bryr sig om andra längre utan bara bryr sig om sin familj och sig själv. Missbruk är en familjesjukdom som drabbar alla kring missbrukaren på ett eller annat sätt, alla dras med i ”skeppet” som håller på att sjunka, ett kaos som inte får synas utåt till ens omgivning, där den anhörige jobbar så hårt att få allt att fungera så ingen misstänker att det inte står rätt till i den familjen. Vi har sett att samtliga intervjupersoner har blivit påverkade av detta mönster som har funnits i familjen och i den nära relationen till missbruk. I uppsatsen har vi fått ett inifrån perspektiv och ett utifrån perspektiv, där bådas kunskap och erfarenheter har varit positivt för att uppnå uppsatsens syfte.