Många forskare har under årens lopp studerat leken och dess innehåll. Beroende på vilken

forskare man utgår ifrån så används begreppet lek olika och har också getts varierande

innehåll. Gemensamt för flera forskare är dock att leken är ett grundläggande behov för barn i

alla åldrar och att den har en central roll i förskolepedagogiken och utgör ett viktigt bidrag i

den nya skolan.

Barns lek och sociala samvaro är sammansatta företeelser och i denna studie har jag valt att

fokusera på hur jag som pedagog kan vara behjälplig med att utveckla sexåringens sociala

kompetens med hjälp av lek. Pedagogen ska vara närvarande som en ledsagare för berörda

barn, in i och ur leken men också finnas i bakgrunden som stöd.

Jag har valt att använda mig av metoder som intervju, observation och loggbok.

Barnen har bland annat observerats under fri lek och social samvaro där huvudsyftet har varit

att åskådliggöra hur barnets interaktion ter sig tillsammans med andra, hur leken tar form eller

brist på densamma. Att ställa sig frågan varför väljer eller kan en del barn inte leka har varit

aktuell men ett entydigt svar på denna fråga går inte att finna då det ofta är en komplex

situation som styrs av flera faktorer.

Den cykliska process som finns i aktionslärande har varit en väg att finna svar som gjort det

möjligt att hitta strategier för mig som pedagog att använda mig av för att bland annat lotsa

”leksvaga” barn in i gruppen.

Resultatet har också visat att det är viktigt hur jag som pedagog förmedlar lektid till barnen,

uppmuntrar, ger stöd, förslag på lekar samt att möta barnen i den verklighet de för tillfället

befinner sig i när de startar sitt första år i skolan och förskoleklassen.