Denna studie undersöker nyexaminerades roll på kommunikationsavdelningar i offentlig sektor genom att intervjua tio yrkesverksamma kommunikatörer och kommunikationschefer på polismyndigheten, en kommun och ett lärosäte om deras kompetenser och kunskaper. Forskningsfrågorna fokuserar på vilka kompetenser och kunskaper som anses vara mest användbara, hur kommunikatörer upplever att deras utbildning förberett de för de kompetenskrav rollen ställer, om det finns kompetensgap i kommunikationsbranschen inom offentlig sektor och hur nyexaminerade kan bidra på kommunikationsavdelningarna.

Baserat på organisationskommunikation, anställningsbarhet, humankapitalteorin, definitioner kring kompetens och det empiriska materialet har ett resultat och en analys presenterats där det framgick att det finns flera kompetenser som är användbara som kommunikatör, inte minst de praktiska. Utbildningar inom kommunikation ger en bra grund att stå på men kan förbättras genom att integrera mer verksamhetsförståelse för offentlig sektor samt praktiska moment. Ofta krävs fler meriter än endast en utbildning för att få en anställning som kommunikatör, på grund av den rådande konkurrensen. Exempel på meriter är praktik eller bra portfolio. Studien visar även att det är oklart om det råder kompetensgap inom kommunikationsbranschen och att problematiken kanske snarare ligger i hur verksamheter använder sig av befintliga kompetenser.