Bakgrund: I takt med att samhällets krav ökar kring hållbart arbete och konsumenter efterfrågar mer hållbara produkter, har modeindustrin hamnat i rampljuset på grund av dess negativa påverkan. För att vända den negativa trenden med ohållbart mode behöver nya metoder utvecklas för bättre produktion och konsumtion. Hållbara metoder kan även ge konkurrensfördelar och det krävs därför effektiva verktyg för att sprida information om företagens hållbarhetsarbete. Tidigare forskning förespråkar användandet av digitala kanaler för att sprida hållbarhetskommunikationen men saknar applicering på den svenska modemarknaden. 

Syfte: Studien syftar till att undersöka hur modeföretag på den svenska marknaden kommunicerar sitt hållbarhetsarbete via sina digitala kanaler. Detta studeras med grund i det arbete modeföretagen utför för att nå en mer hållbar verksamhet.

Frågeställning: Hur arbetar modeföretag med hållbarhet för att nå en mer hållbar verksamhet? Hur kommunicerar modeföretag sitt hållbarhetsarbete via sina digitala kanaler?

Metod: Studien utgår från en kvalitativ metod med kvantitativa inslag och antar en abduktiv forskningsansats. Studiens empiriska insamling utförs i en tvåstegsprocess bestående av semistrukturerade intervjuer och innehållsanalys av fallföretagens digitala kanaler. De utvalda fallföretagen består av tre svenska modeföretag, vars respondenter valdes ut baserat på ettmålstyrt urval.

Slutsats: Efter utförd studie dras slutsatsen att svenska modeföretag arbetar med ekologisk och social hållbarhet i form av olika initiativ och engagemang, där den ekonomiska dimensionen integreras i samtliga beslut. Arbetet sker med stort fokus i leverantörskedjan genom integrering av SSCM och drivs på av utomstående krav i kombination med en intern drivkraft. För att sprida information om hållbarhetsarbetet använder modeföretag framför allt hemsidan, i synnerhet den specifika hållbarhetssidan. Sociala medier används desto mindre för hållbarhetsinformation och mer för säljande kommunikation, med undantag för LinkedIn. Företag utnyttjar därmed inte sociala mediers fulla potential, då konsumenter inte involveras tillräckligt i konversationen om hållbarhet. Bristande hållbarhetskommunikation på sociala medier grundar sig i företagens begränsningar kopplat till krav och regelverk i kombination med rädslan för medial uppståndelse.

Background: As society demands that companies integrate CSR into their operations and consumers demand more sustainable products, the fashion industry has been under the spotlight due to its negative impact. To stop the negative trend of unsustainable fashion to escalate, new methods need to be developed for more sustainable production and consumption. Sustainable methods can also provide competitive advantages, and therefore effective tools are required to spread information about companies' sustainability work. Previous research advocates the use of digital channels to disseminate sustainability communication but lacks application in the Swedish fashion industry.

Purpose: The purpose of the study is to investigate how fashion companies on the Swedish market communicate their sustainability work through their digital channels. This is studied based on the work fashion companies do to achieve a more sustainable business.

Research question: How do fashion companies work with sustainability to achieve a more sustainable business? How do fashion companies communicate their sustainability work through their digital channels?

Methodology: The study is based on a qualitative method with quantitative elements and adopts an abductive research approach. The study's empirical gathering is based on a two-step process consisting of semi-structured interviews and a content analysis of the case companies' digital channels. The selected case companies consist of three Swedish fashion brands, whose respondents were selected based on their competence concerning the subject.

Conclusion: Based on the study, the conclusion is drawn that Swedish fashion companies work with ecological and social sustainability in the form of various initiatives and engagements, where the economic dimension is integrated in all decisions. The work is focused on the supply chain through the integration of SSCM and is driven by external regulations in combination with an internal driving force. To disseminate information about the companies’ sustainability, fashion companies mainly use the website, especially the specific sustainability page. Social media is used less for sustainability information and more for sales communication, except forLinkedIn. Thus, companies do not use social media's full potential, as consumers are not involved enough in the conversation about sustainability. Lack of sustainability communication on social media is based on the companies' limitations linked to requirements and regulations in combination with the fear of negative attention from the media.