School is an area where teenagers spend a lot of time and there's a lot of sedentary. Today’s teenagers are becoming increasingly sedentary as their age increases. This increases the risk of cardiovascular diseases, type 2 diabetes, depression and obesity. The purpose of this study was to describe the different pedagogical approaches teachers use to reduce sedentary in upper secondary school. The material was collected through semi-structured interviews and were performed with a total of eight teachers. The following investigated questions are: “How do teachers describe that they implement their teaching to reduce sedentary?” and “What opportunities and obstacles do teachers describe that exist to include health-promoting activities in their teaching?” The analysis of the results came from a conventional qualitative content that provided two main categories that answer the purpose. Starting point of the theoretical study is SOC and sociocultural theory. The result of the study is that the most common pedagogical way of reducing sedentary on students is some short and simple movement of breaking during the lessons. Besides short movement breaks, teachers also applied brain-break, walk and talk and outdoor lessons. On the other side, there are limitations on the teachers' knowledge and skills regarding different pedagogical ways of reducing sedentary. Movements in the classroom bring benefits according to teachers. Students become more alert, concentration increases, which leads to improved learning ability. The conclusion is that teachers have the opportunity to use pedagogical working methods outside of lessons planning if the interest and knowledge are available.

Skolan är en arena där barn och ungdomar tillbringar mycket tid och där det sker en hel del stillasittande. Dagens ungdomar blir alltmer stillasittande i takt med att deras ålder stiger. Detta ökar risken för bland annat hjärt- och kärlsjukdomar, diabetes typ 2, depressioner, övervikt och fetma. Syftet med denna studie var att beskriva vilka olika pedagogiska arbetssätt lärare tillämpar för att minska stillasittandet hos gymnasieelever. Materialet samlades in genom semistrukturerade intervjuer som genomfördes med totalt åtta lärare. Följande frågeställningar som undersöks är: ”Hur beskriver lärarna att de genomför sin undervisning för att minska stillasittande?” samt ” Vilka möjligheter och hinder beskriver lärarna att det finns för att inkludera hälsofrämjande aktiviteter i undervisningen?”. Analysen av resultatet framkom utifrån en konventionell kvalitativ innehållsanalys som gav två huvudkategorier som besvarar syftet. Studiens teoretiska utgångspunkt är KASAM och sociokulturell teori. Resultatet som studien fick fram är att det vanligaste pedagogiska arbetssättet för att minska stillasittandet hos eleverna är någon form av korta och enkla rörelsepauser under lektionstiden. Utöver korta rörelsepauser tillämpade även lärarna brain-break, walk and talk och utomhuslektioner. Däremot finns det begränsningar i lärarnas kunskap och kompetens om olika pedagogiska arbetssätt för att minska stillasittandet. Flertalet lärare påpekade att det finns många fördelar med rörelse i klassrummet. Eleverna blir piggare, koncentrationen ökar vilket i sin tur leder till en förbättrad inlärningsförmåga. Slutsatsen vi kan dra av vår studie är att det går att förutse att lärare har möjligheten att använda sig av olika pedagogiska arbetssätt utanför lektionsplaneringen om intresset och kunskapen finns.