The World Transplant Games (WTG) is a biennial worldwide sporting event. Most published research relating to WTG has focused on medical issues. However, few studies have examined factors such as psychological wellbeing in sport for this group. The purpose of this study is to provide a description of the English-speaking participants at the WTG and analyze five research questions linked to how (1) health, (2), satisfaction with sports participation (3), perceived competence, (4) health as a benefit of sport participation (5), and impaired health as a cost of sports participation, are related to psychological factors in sports. There were a total of 253 participants with a mean age of 43.6 years, originating from seven English-speaking nations. Four validated psychological questionnaires were used, as well as a screening of background data of the group. The main characteristics of the English-speaking population were university educated middle age men with kidney transplants, who had participated in athletics at a rather high competitive level before the transplant. The main statistical findings particularly showed that satisfaction with sport participation, perceived health and health as a benefit were the dependent variables that explained most of the variance in the analysis. In conclusion, perceived competence, enjoyment and health seem to be critical psychological factors that essentially act as prime motivating factors behind participation in games such as WTG, and ultimately lead to a sense of psychological well-being among the participants. Finally, there is a discussion of future research, as well as the practical value of the results.

Purpose: The purpose of this study was to describe QoL in relation to shocks and uncertainty in ICD-recipients and to identify predictors of QoL over a 5-year period. Methods: The design was prospective and longitudinal. Thirty-five patients who had lived with the ICD for at least five years had taken part in the study. All recipients had received their ICD as a form of secondary prevention. The questionnaires Mishel Uncertainty in Illness Scale – community version (MUIS-C), Quality of Life Index – cardiac version (QLI-CV) were completed on three occasions: before implantation, at year 1 and at year 5 after implantation. Self-reported number of shocks between the implantation and year 1 and between year 1 and year 5 were described. Data were analyzed by descriptive as well as analytical statistics. Results: In general, QoL was lower at year 1 than before implantation (p = 0.033). A decrease in the socio-economic domain was observed at year 1 (p = 0.006) but improved again at year 5 (p = 0.027) although it remained below the value before implantation. ICD recipient’s satisfaction with the family domain decreased from the time before ICD implantation (p = < 0.001) and from year 1 (p = 0.039) to year 5 after implantation. A decrease in overall uncertainty was observed at year 5 in relation to year 1 (p = 0.009). The longer the ICD recipient had lived with the device, the greater the risk of receiving a shock. However, ICD recipients who received shocks reported being less troubled by them over time. Uncertainty was identified as a predictor of low QoL. Conclusion: The recipients reported a higher level of QoL at year 5 than at year 1. QoL was reasonably good 5 years after implantation and the ICD recipient felt more secure and perceived their ICD as a lifesaver.

Purpose: This study describes the quality of life (QOL) and uncertainty in patients who have an implantable cardioverter defibrillator (ICD) and predicts QOL at long-term follow-up.

Methods: Long-term follow-up was defined as 6.9 years ± 1 year (range 4.11–8.7 years). QOL was measured with the Quality of Life Index, and uncertainty was measured with the Mishel Uncertainty in Illness Scale.

Results: The overall QOL and health/functioning were unchanged over time. QOL in the socioeconomic (P = .002) and psychologic/spiritual domains (P = .012) decreased in the first year. From baseline to long-term follow-up, the QOL in the family domain (P = .011) and uncertainty (P = .002) decreased. Uncertainty was a predictor of low QOL.

Conclusion: QOL was reasonably good 6.9 years post-ICD implantation. Patients felt less uncertain once they had passed the first year of their illness.

ICD–behandling ökar överlevnaden hos patienter (pat), som har överlevt en malign ventrikulär tachyarytmi. Pats livskvalitet (QoL) har angivits variera betydande och långtidseffekterna är ännu mindre väl kända. Vi följde ett antal konsekutiva pat under minst 5 år med avseende på livskvaliteten.

Metod.   Pat undersöktes med MUIS-C (Mishel Uncertainty in Illness Scale – community version) och QLI-CV (Quality of Life Index – cardiac version) och multipel regressionsanalys användes hos 35 patienter. Formulären fylldes i vid tre tillfällen: före implantationen, efter 1 och 5 år. Pats egen uppfattning om antalet upplevda chocker oavsett anledning noterades.

Patienter. Ur en grupp pat, som tidigare undersöktes efter 1 år, hade 39 pat överlevt med sin ICD i minst 5 år. Av dessa avböjde tre deltagande i uppföljningen utan orsak och en pga cancer. Alla pat hade fått sin ICD på indikationen sekundär prevention.  

Resultat.  Under det första året rapporterade 13 pat totalt 79 chocker och 22 pat ingen chock. Tio pat hade ingen chock vare sig efter 1 eller 5 år, och deras QoL var likvärdig med dem som hade haft ≤5 chocker. Tre pat rapporterade ≥6 chocker och hade sänkt QoL. Mellan år 1 och 5 rapporterade 20 pat 94 shocker och 15 pat ingen shock. Det var ingen skillnad mellan pat med eller utan chocker i deras QoL år 5 vs. år 1. Pat med chocker blev mindre besvärade med tiden.

QoL var generellt sänkt år 1 vs baseline. En försämring i den socio-ekonomiska domänen sågs år 1 men var förbättrad år 5. En försämring i familjedomänen var oförändrad vid 1 och 5 år vs. baseline. En förbättring av otrygghet noterades vid 5 år vs år 1.

Konklusioner. Pat med ICD mådde bättre år 5 än år 1 efter implantationen.  Livskvaliteten var rimligt god 5 år efter implantationen och pat kände sig mer trygga och upplevde sin ICD som en livräddare. Pat med många chocker under det första året mådde sämre än övriga. Under resten av observationsperioden var chocktätheten lägre, möjligen delvis pga farmakologisk behandling, och pat upplevde mindre besvär av chockerna. 

Vilka faktorer som motiverar ungdomar att idrotta samt hur självkänsla, upplevdkompetens och faktorn ”ha skoj” är relaterade till olika motivationsfaktorer har undersöktsi denna studie. Vidare undersöktes ungdomars upplevelse av samt föräldrarsuppfattning om hur föräldrainvolveringen sker. Dessutom studerades hur föräldrainvolveringär relaterad till motivationsfaktorer, upplevd kompetens, faktorn ”ha skoj”samt individens självkänsla hos flickor och pojkar samt om det finns skillnader mellankönen vad gäller dessa aspekter. Totalt deltog 425 fotbollsspelande flickor och pojkar iåldern 12-18 år. De besvarade ett enkätbatteri angående motivation, självkänsla,upplevd kompetens, faktorn ”ha skoj” samt föräldrainvolvering. Därutöver deltog 797föräldrar som besvarade frågor om föräldrainvolvering. Resultaten visade attungdomar främst motiverades av faktorerna ”ha roligt”, ”hälsa” samt ”laganda”.Flickor motiverades mer av faktorn ”laganda” och pojkar mer av faktorn ”utvecklafärdigheterna”. Dessutom var självkänsla positivt relaterad till inre motivationsfaktorer.Ungdomarnas upplevelse av föräldrainvolvering stämde överlag överens medvad föräldrarna rapporterade. Vidare var självkänsla positivt relaterad till upplevtberöm och förståelse samt negativt till upplevd press från föräldrarna. Även faktorernaupplevd kompetens och ”ha skoj” var positivt relaterade till självkänsla. Ingaskillnader erhölls vad gäller fysiskt aktiva föräldrar jämfört med icke fysiskt aktivaföräldrar på rapportrad föräldrainvolvering eller ungdomars upplevelse av föräldrainvolvering.Flickors bassjälvkänsla var endast relaterad till faderns involvering medanpojkars var relaterad till både moderns och faderns involvering. Upplevd kompetensoch faktorn ”ha skoj” var positivt relaterade till moderns respektive faderns beröm ochförståelse hos pojkar men inte hos flickor. En slutsats av denna studie är att idrotten iändå högre utsträckning än i dag bör betona aspekter såsom ”ha skoj”, ”laganda”, samt”utveckla färdigheterna” i sin verksamhet. Föräldrar bör inta en positiv attityd till sinabarns idrottande, vilket inbegriper såväl beröm som förståelse. Tillsammans, medföräldrarna, kan idrottsrörelsen skapa en god miljö för ungdomar att idrotta i ochdärmed bidra till att ungdomarna grundlägger en livslång vana av regelbunden fysiskaktivitet.