Handledning i omvårdnad startade bland sjuksköterskor inom den psykiatriska vården i England. Under 1960-talet började handledning av sjuksköterskor införas på en psykiatrisk avdelning vid Ullevåls sjukhus i Norge. Utvecklingen av handledning i omvårdnad/yrkesmässig handledning i omvårdnad har sedan dess spridits via den psykiatriska vården till den somatiska (Hermanson m.fl., 1994), och kom i slutet av 1980-talet även till Sverige.

Tvärsnittsstudie av studenters självskattade hälsa i relation till hälsovanor, motivation och personlighetsvariabler.

Hjärt-kärlsjukdomar (Holmberg, M, Holmberg, S coh Herlitz 1999) är den främsta orsaken till död i västvärlden. I Europa orsakas 40 % av alla dödsfall av hjärt-kärlsjukdomar. En hjärt- kärlsjukdom kan leda till livshotande rytmrubbningar (arytmier) som i sin tur kan leda till plötslig hjärtdöd. Implanterad hjärtdefibrillator (implantable cardioverter defibrillator, ICD) (Socialstyrelsen 2004) har utvecklats för att behandla livshotande arytmier. Att leva med en ICD (Luderitz et al. 1994) kan upplevas på olika sätt. En del individer lever ett normalt liv, ICD besvärar dem inte och de ser den som en livräddare. Andra förändras i sin personlighet efter implantationen (Charmaz 1987, Sauve 1995) och ICD utgör ett hinder för ett normalt liv. En individs livskvalité (Eckert och Jones 2002) påverkas inte bara av sjukdomen utan också av anpassningen till en förändrad livssituation som ett resultat av ICD. Studiernas syfte var att beskriva otrygghet/osäkerhet och livskvalité hos individer som har levt med ICD i minst fem år. Trettiofem ICD-bärare från sydvästra Sverige studerades under en 5-årsperiod med avseende på otrygghet/osäkerhet och livskvalité. Resultaten visar att otryggheten/osäkerheten var som högst ett år efter implantationen. Den totala livskvaliten och livskvaliten inom det socioekonomiska livsområdet var lägst ett år efter implantationen för att därefter åter öka fram till år fem efter implantationen. Livskvaliten inom familjelivet skattades högst från början, i förhållande till de andra livsområdena, men minskade sedan åter. Den skattades efter fem år fortfarande högt. Slutsatsen av studien är att ICD-bärare efter 5 år hade en rimligt god livskvalité med undantag från det första året. De kände sig tryggare/mindre osäkra med tiden och upplevde ICD som en livräddare

Cochlea implantat (CI) ordineras numera allt oftare som rehabilitativt hjälpmedel till personer med allt bättre ”resthörsel” och omkring 40 nya operationer genomförs för närvarande per år på Hörselvårdsavdelningen, SUS i Göteborg. För att förstå vad det innebär för patienter med grav hörselnedsättning/vuxendövhet att leva med CI och hur deras livskvalitet påverkas, krävs både traditionellt kvantitativa studier på slumpmässigt utvalda grupper ur populationen och mer inträngande kvalitativa studier på strategiskt utvalda grupper. Två av våra studier, en med kvalitativ och en med kvantitativ ansats, kommer kortfattat att beskrivas i denna artikel och belyser hur metodologisk mångfald bidrar till önskvärd kunskapstillväxt på ett komplicerat område.

Föreliggande artikel är ett led i en pågående forskningsstudie i tre steg med den övergripande titeln "Sjukhusclowner - i möten med sjuka barn", en studie finansierad av Barncancerfonden. En tidigare artikel, Steg 1 "Sjukhusclowner - i kommunikation med sjuka barn", har lyft fram ett sjukhusclownperspektiv. Föreliggande Steg 2 "Med fokus på sjukhusclowner - ett vårdgivarperspektiv" vill visa sjukhusclownernas arbete belyst från personalens sida. Med ett senare Steg 3 kommer fokuseringen att ligga på barnens och föräldrarnas upplevelser av att ha mött sjukhusclowner i vården. Forskningsstudien i sin helhet är till sin ansats kvalitativ och baserad på intervjuer, med avsikten att få fram en djupare förståelse för sjukhusclownernas arbetsinsats inom vården, belyst från såväl ett vuxen- som ett barnperspektiv.

Intentionen med föreliggande artikel är att fokusera på clownkommunikation och ge en inblick i en pågående forskningsstudie om några svenska sjukhusclowner. Syftet är att få en djupare förståelse för sjukhusclownernas medverkan i vården och vilken betydelse detta har för de sjuka barnens välbefinnande. Den kvalitativa forskningsdesignen har inneburit en intervjustudie med tretton sjukhusclowner, tio kvinnor och tre män. Resultatet visar specifika mönster i clownkommunikationen, med en tydlig synkronisering av rörelsemönster och ett balanserat tempo i den icke-verbala kommunikationen. Lyhördhet och samarbete betonas. Det psykologiska värdet med denna typ av clownkommunikation kan beskrivas från ett barnperspektiv i sin livsbefrämjande funktion; från ett clownperspektiv i sin empatiska funktion; samt från ett vårdperspektiv i sin underlättande och hoppingivande funktion.

Med stöd av diskursanalys belyser artikeln hur en sjukhusledning, med sjukhuschef, verksamhetschefer och smittskyddsläkare, hanterar antibiotikaresistens på sjukhus. En framträdande diskurs handlar om att påverka beteendet hos personal och patienter för att skapa renhet och engagera medarbetarna. Fraser som ”Rena händer är viktigast.” och ”Tvätta dina händer.” ingår i diskursen. Den andra, rumsliga diskursen, handlar om modifiering och planering av lokaler, för att öka möjligheter till isolering, ventilation och rengöring. Den handlar även om att separera patient - och anhörigvägar från personalvägar. En idé är att använda boenden för avancerad sjukvård. När sjukhusledningen kommunicerar det ”rena sjukhuset” för att motverka antibiotikaresistens krävs begripliga och tydliga råd samt ett engagerat ledarskap. Det krävs också ett ökat politiskt ansvarstagande.

Forskningen inom området samhällsekonomisk analys av antibiotikaresistens är begränsad och behöver utvecklas. I sådana analyser ingår att beräkna ökade vårdkostnader och samhällskostnader. Enligt Folkhälsomyndighetens beräkningar av framtida kostnader för antibiotikaresistens kommer antalet upptäckta fall i Sverige med anmälningspliktiga resistenstyper att fyrfaldigas från 15 500 fall år 2016 till 70 000 fall år 2050. De samlade ackumulerade kostnaderna bedöms uppgå till 15,8 miljarder kronor tom. år 2050. Därutöver tillkommer kostnader för ej anmälningspliktig resistens. För att kontrollera resistensutvecklingen behöver åtgärder som beteendeförändring och satsning på vårdhygien vidtas. Globala strategier för att motverka antibiotikaresistens behöver också implementeras. I kölvattnet av Covid-19-pandemin kommer det att uppdagas vilka ekonomiska konsekvenser en smittsam sjukdom får. Även om det finns skillnader kan paralleller dras till framtida ekonomiska verkningar av antibiotikaresistens.

Patienter med cancerdiagnos är en speciell grupp där komplikationer, dels i samband med själva grundsjukdomen, dels i samband med de behandlingar patienten genomgår, påverkar munhälsan. Upprätthållandet av en god munhälsa är därför av största betydelse för både nutrition, tillfrisknande och välbefinnande. Munvård betraktas som en betydelsefull men eftersatt omvårdnadsåtgärd och överskuggas ofta av andra behov som upplevs som mer angelägna. Munhälsodokumentationen måste förbättras, men detta bör göras inom ramen för en generell förbättring av rutinerna runt omvårdnadsdokumentationen, vilken ofta uppvisar brister.